Uuuuwäääk!

Jag hann knappt komma till jobbet idag förrän morgonillamåendet satte igång. Inte pga att jag är gravid, vilket jag ju inte är, utan för att Patrik Isaksson var på tv och ylade med en akustisk gitarr. Det var så obehagligt att vi blev rädda, Niklas och jag.

Nämnas bör att ovanstående hände efter att jag fått vänta i 25 oförstående minuter på att få ett provisoriskt passerkort. Jag glömmer mitt kort och det tar mig 25 minuter. Vakten, som vid stora & små katastrofer ska agera hjälte, behövde 25 minuter på sig att skriva in mitt namn i datorn och sedan trycka enter för att en liten papperslapp skulle bli användbar. Jag vet inte hur jag ska komma över det här. Det jag faktiskt störde mig mest på var att superhulken gnydde på sån där blekinsk dialekt. Det är fan det fulaste jag vet.

Sämst just nu: mitt humör
Bäst just nu: att jag iaf är medveten om det

Måtte djävulen ta alla fruntimmer.