Kärring, jag?!

Nu är den svenska sommaren här (fast det känns som utomlands)! Herrejösses! Inte bara sådär lite fint väder så man kan gå barbent och käka glass med gott samvete! Utan sådär tokvarmt då inget annat än bikini funkar, ligga still still still nära ett vattendrag och försöka överleva dagen. Jag vill inte att det ska bli varmare nu. Är ju uppe i nära på 30 grader. And that´s enough!

När det blir riktig sommar så förvandlas jag snabbt till en kärring. Kärring på så sätt att jag är livrädd för att få solsting och vätskebrist. Av solsting och vätskebrist svimmar man och efter en svimning är det ofta så att det kommer lite kräk. Således är jag jävligt rädd för att få solsting och vätskebrist. Och kanske lite saltbrist också. Jag måste planera mitt vattenintag men det får inte bara drickas vatten för då tenderar jag att svettas o kissa ut alla viktiga mineraler och salter som kroppen är i sånt stort behov av.

Jag fattar inte hur folk kan sitta i solen och dricka öl och bli snurriga och inte bry sig om vare sig vätskebrist eller saltbrist. Jag är glad om jag får ett glas vitt nån sen kväll, när risken för allt det där dåliga som jag nyss skrev om, tycks ha blivit minimal.

OCH ja, jag kan relatera till verkliga händelser av vätskebrist. Ända sedan barnsben har mina föräldrar tutat i mig hur viktigt det är med att DRICKA NÄR DET ÄR VARMT och det hände väl några gånger under tonåren att man trotsade föräldrarnas ord och så fick man ligga där, halvdöd och helt färdig pga denna förbannade vätskebristen. Nu ska jag dricka vatten! Och äta chips.