Någon

Jag känner någon. Jag hatar att känna någon. Hatar för att det inte räcker för mig, att känna någon. Just denna någon vill jag hellre vara ett med. Inte bara känna någon som så många andra gör med dig. Jag vill vara din. Din allra bästa. Och du min.

Jag vill att någon ska längta, drömma och vilja ha mig på samma sätt som jag vill ha någon. Om jag inte kan få vara någons på det där alldeles speciella sättet, då får det va.

När förståndet når mig och jag kommer till insikt om att jag aldrig kommer komma närmre. Aldrig kommer att känna någon på ett annat sätt än vem som helst. Då har jag allvarliga planer på att sluta känna någon.

Du kan dra åt helvete och jag med dig. För allt jag vill är att få vara alldeles intill. Finnas nära nära och känna din andedräkt mot min. Morgon och kväll. Viska att jag vill ha dig, precis där, precis då, precis som du är.

Jag är förtrollad av din själ och av din skönhet. Ge mig styrka att inte bli påverkad. Ge mig frid och du ska inte längre finnas i min tanke. I min tanke vill bara verkligheten existera, inte du. Låt mig bli hel utan dig. Du är inget för mig.