Allt

Snart är det fotboll, det blir kul. Undrar om någon stormar planen? Det skulle förvåna mig för ikväll torde säkerheten vara rigorös. Anna tippar 1-0 till Sverige, jag har ingen aning.

Jag kan inte ringa någon för att tjata så jag testar med att skriva några rader istället. Berätta, berätta allt väser tangentbordet åt mig. Så jag berättar allt. Om killen som jag inte trodde var min typ men som liksom bara smugit sig på och hittat vägen in till mitt innersta och visat sig vara precis just det, min typ. Den jag känner att jag inte kan vara utan. Jag vet inte när jag för första gången upptäckte att Dina ögon skiftar i guld när solen speglas i dem eller hur vackert ditt leende är. Och din perfekta mun och hur den säger saker som får mig att skratta. Du har fin hy och välvårdade naglar, en klädstil jag aldrig trodde jag skulle förstå mig på, men som jag lärt mig tycka om. Men mest av allt har jag fastnat för din röst. Du har en röst som ingen annan. Och jag blir varm när den talar till mig.

Jag började förvänta mig dig. En dag utan dig var en mindre bra dag, du gjorde mig glad. En människa som började bli självklar men som ändå kändes spännande. Du passade mig. Trodde jag. Tills tiden hann ikapp oss. Mig. Dig. Det fanns ju inget oss.

Om jag skulle ut och tröstsupa och tröstknulla lite. Om jag skulle ta och glömma dig. Nu och för alltid.

Skulle passa med ett ps här men jag hatar ju det uttrycket så jag liksom bara skriver vidare. Ska man dejta folk lite hej vilt för att se vad som händer... Tänder jag inte på honom kan vi alltid bli polare. Om han verkar snäll kan han säkert komma och borra upp nån hylla eller rensa vasken när den blir alltför dan. Nej tack! Jag behöver ingen hantverkare. Jag vill ha en älskare.

2-1 till Sverige då.