Stockholm Maraton

Jag är glad att jag jobbade idag. Jag är inte lika glad att jag tog cykeln till jobbet. Jävla skitmotvind H E L A vägen hem! Hur många gånger ska jag behöva tala om att jag haaatar motvind. Blir jättearg ju..

Glad för att jobba, tänker ni. Hon har ju varit helt rabiat när det gäller jobbet den senaste tiden. Jo, men idag var det så förbaskat varmt att det var skönt att tvingas vara inne. Hade planer på att lägga mig på gräset och paniksola de sista soltimmarna men så tänkte jag att nån måtta får det väl ändå va. Jag kommer hinna bli brun ändå! Denna ständiga fåfänga.

Det var en himla massa människor som sprang omkring när jag cyklade hem. Stockholm Maraton! Idag?! Herregud, är min spontana tanke. Hur kan det vara möjligt, i denna värme? Det kan ju inte bara vara idiotiskt, det måste ju faktiskt också vara en ren hälsofara. För det var inte bara vältränade tjommar som kutade förbi, nej då, här fanns alla kategorier inräknade. Och då syftar jag främst på äldre och tjocka människor. HUR ÄR DET MÖJLIGT? Jag förespråkar verkligen motion, för alla, kanske särskilt tjocka, men hur många mil som helst, på asfalt i typ 40 graders värme. Jag kan bara inte fatta det.

Sist jag visste nåt om maraton så sprangs det 4,2 mil. På ett bräde. Jag som blev trött av cykelturen hem, eller om jag mest blev förbannad. I alla fall så såg jag när den ledande klungan bestående av fyra kenyaner liksom swishade förbi. Vi talar då inte jogging! Imponerande om än galet. I alla fall för lönnfeta svenskar.

Idag fyller Therese år. 31 stycken. Hip hip hurra!