Befogat hat

Jag är helt mållös. Matt, förbannad och mållös. Och äcklad. Hatat väller upp i min kropp. Har aldrig fattat varför folk väljer att resa till Indien. Ingenting lockar mig dit. Nu efter jag sett en dokumentär om hur en fyraårig pojke tvingas till misshandel av alla de slag vet jag att jag aldrig frivilligt kommer sätta min fot i detta jävla utvecklingsstörda land. En fyråring som tvingas att springa maratonlopp, ett efter ett, utan vare sig vatten eller mat. Utan vila. Utan någon som helst humanitet. Ett barn utan något värde. Kollapser och konvulsioner. ”Tränare” som menar att det inte är någon fara. Ett barn som kan dö vilken sekund som helst. För att vuxna plågar honom till döds. Myndigheter som inte gör ett skit. Varför får sådana jävla skitländer finnas? Varför får vuxna bete sig på vilka korkade sätt som helst? Varför ska en vuxens önskan om berömmelse få övervinna ett barns liv? Jag skulle vilja utrota hela Indien. Låta döda den mannen som misshandlar barn på detta sätt. Det är inte konstigt att fördomar har möjlighet att växa sig starkt till det vi kallar hat. Jag hatar. Och är inte så främmande för dödsstraff i sådana lägen.