Filtbitch

Det här tangentsmattrandet tar sakta kål på mig. Vill jag skriva mera? Vill jag verkligen vara skaparen av alla dessa ord och meningar? Tvingas stå för varje liten grej som blir nedprintat. Jag tror att det redan nu är för sent för att välja. Vare sig jag vill eller inte så är jag nog fast i skrivandets träsk. Sjunkigt alltför långt ner för att på egen hand ta mig upp.

Vad gör alla andra när jag skriver? Jag menar, vad gör folk överhuvudtaget? Med sin tid och med sina liv. Förutom att jag gör det som måste göras dvs äta, sova och andra hushållssysslor (vilket typ tar all vaken tid) så väljer jag att lägga resterande ledig tid på att träna, ringa folk, låtas bli uppringd och vare sig jag vill eller ej drömma om natten & om dagen. Även skriveriet får sin beskärda del av fria timmar. Skyller på att jag är inne i en sån tidpunkt nu. Är det måhända på modet? Eller bara en överlevnadsstrategi?

Det skulle vara skönt om jag finge vara ifred ett tag, om så för en ynka kort sekund. Alltså, inte ifred som i att folk ska sluta höra av sig till mig. Tvärtom. Ring mera. Jag svarar när jag vill, som det alltid har varit. Ni som har skyddat nummer får fan skylla er själva. Men ifred som i att orden förblir olästa för en stund.
Stanna vid orörbarhet.
Det är ju mina och ingen annans ord.
Hur kunde jag göra dem offentliga?
Avskalat och naket.
Ensam kvar står skaparen och bara förundras över människans dumhet.
Som gör sig påmind.
Om och om igen.

Det är förste juni och jag fryser.

By the way Ms Muntergök, att bli ombedd att vara filtbitch på vårruset. Vad exakt betyder det? Lite petting och slick under en fleecepläd? I min ensamma kaxighet skulle jag lätt gå med på det. Frågan är vad din tjej säger om det? Behöver hon få veta? Kan det inte bara stanna vid ett experiment?