I mitt hem finns det sammanlagt 12 lampor. Sex av dem är trasiga. Kaputt. Ut funktion. Helt värdelösa. De bara sitter där. Samlar damm. Hjälper inte till att skänka varken ljus eller joy. Det är svårt för mig att byta dem. Mycket.
Däremot är jag grym på att shoppa. Klänningar verkar vara min specialite. Fyra stycken har det blivit i helgen. Den dyraste kostade 800:-Varken mer eller mindre. Men satan vad läcker jag blev när jag tryckte mig i det lilla fodralet!
Fast nu är ju inte det här någon himla modeblogg utan mer ett forum där man kan spy galla när så behövs. Och det är ju nästan jämt.
Nåt som äcklar mig är killar som till varje pris har anammat Kent-stilen. Alltid är det samma sorts killar som vill efterlikna den där satans Jocke Berg. Det är den lite satta sorten, killar med små händer, små fötter och troligtvis lika liten snopp. Hela dem ser liksom ihoptryckta ut. Som att dem av misstag har stannat i växten och dessutom av någon okänd anledning också är på väg att explodera. De kör någon worker-arbetar-klass stil, några fula gamla manchester, gärna lite tajta över deras aningen kraftiga lår, en asliten skinnjacka som ska se gammal ut men som garanterat är köpt på HM, gråmelerad alldeles för stor keps och så någon trendig accessoar, förslagsvis grön PUMA väska för att hotta upp den annars alldeles för trista looken. Och så svarta markerande briller. Alltid. Dessa. Förbannade. Briller.
Igår såg jag exakt en sådan kille. Jag satt och störde mig i smyg och tyckte dessutom att han liknade den där Kim Sulocki. Den Kim som inte bara kan vara världens absolut mest avtändande varelse utan den Kim som faktiskt är det. Mest avtändande alltså. Så ringer Jocke Berg-wannabens mobil och den korta lite satta killen, med manchester, keps och skinnpaj OCH glasögon svarar Kim. Slå det om ni kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar