Telefonsamtal med min syster (snart 34 år gammal) på kvällskvisten:
Syster: Vad ska du göra ikväll?
Jag: Inget, kanske läsa. Jag lånade den där av John Ajvide, du vet han som har skrivit den där boken om vampyrer i Blackeberg.
Syster: Jaha, är det en sann historia?
Närmre beskrivning av min syster känns bara så överflödigt. Jag låter henne vara i stället. Tänker att vi alla har våra moments. Tänker att det var det roligaste jag hört på väldigt lång tid. Tänker att hur tänkte hon. Visserligen är Blackeberg ett ruggigt område men ändå. Raringen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar