Inblick i bloggerskans liv. Ur det anatomiska perspektivet. Frusen. Inte frusen som i utfryst. Bara jävligt kall. Trots långärmad pyjamas (byxan högt uppdragen över tröjan), strumpor uppdragna över byxorna, ett duntäcke, en fleecefilt och närhet från en annan människas kropp höll jag natten till söndag på att frysa ihjäl.
Under söndagen drabbades jag av den där osköna åkomman nackspärr. Eller något liknande. Det gör inte lite ont utan mer djävulskt ont.
Som top of the ice, grädden på moset, pricken över iét så kom det lite kräks i dag också. Alltså, mitt kräks kom i min bostadsrättsförenings tvättstuga. I vasken. Hade det kommit på golvet hade mina, med högsta sannolikhet, tårkanaler också satts igång. Och jag hade aldrig orkat torka upp. För mitt i allt det här var jag tvungen att tvätta. Jag var inte där helt frivilligt, om man säger så.
Så just nu har Valio sjunkit på min top-ten lista. Uppspydda hallon och valio är ingen rolig syn. Som om hela innerjag valde att ta sig en titt på omvärlden. Dessutom har jag inte råd att spy valio, det kostar ju fasiken 20:- per litern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar