Tack pappa

Förmiddagssamtal med pappa:

Jag: Maria
Pappa: Hej, hur mår du?
Jag: Hej, sådär, har fortfarande ont i magen.
Pappa: Det är inte bra, har du varit hos läkaren?
Jag: Va, det är klart att jag inte har.
Pappa: Varför inte då?
Jag: Men jag har ju haft magsjuka.
Pappa: Är du säker på det, kan det inte vara nåt annat?
Jag: Som vadå?
Pappa: Jaa, blindtarmen.
Jag: Mäh, det är 2008, folk har väl fan inte ont i blindtarmen.
Pappa: Joho, det är vanligt. Man tar bort den genom munnen nu för tiden.

Och exakt där började jag må så djävulskt illa.
Genom munnen.

Sedan fortsatte pappa med en monolog om en arbetskamrat till honom som ligger i koma i Thailand efter att han blivit påkörd av en vespa eller nåt annat på hjul. Hans fru skulle ringa och säga upp sophämtningen för han kommer nog aldrig mera hem igen. Say what? Är det verkligen det första man gör? Säger upp sophämtningen. Tillslut var jag tvungen att lägga på. Innan tokerierna fullt tog över.