tisdag 11 mars 2008
Varför inte en söt kanin..
Hur mycket ska man som sjuk stackare behöva tåla egentligen? Precis uppkommen från tvättstugan (ja, jag tvättar idag igen. Nattens kallsvettiga lakan fullkomligt skrek efter att bli rena igen). Äventyret en våning ner till tvättstugan borde ha tagit ca fyra minuter, nu tog det säkert över åtta, kanske nio, tillochmed tio minuter. När jag så fint lagt i mina lakan och skulle bege mig upp till liggande läge igen så möts jag av den största levande hund på den här sidan ekvatorn. Uffi skulle ha skitit på sig. Tvättstugan ligger i en angränsande korridor till trapphuskorridoren, med en glasvägg med tillhörande glasdörr (plast?) som enda förbindelsegång. Hunden, glatt viftande på svansen på ena sidan och så jag, kallsvettig och bajsnödig på andra sidan. Va fan gjorde hunden där? Mitt på blanka dagen, helt själv! Världens största hund är det. Faktiskt. En sån där brun, jättegigant dog som ser livsfarlig ut. Rottweiler. I 60 kilos klassen. Tillslut kom en gubbe och ropade på hundskrället. Då, som först kunde jag smita ut och upp och börja andas igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar