Igår tvättade jag ju mina lakan OCH så tvättade jag ett par träningsbyxor. När jag skulle hänga upp brallorna på tork så hade ena snöret börjat att lossna så jag drog bort det och lade det på en bänk. För ungefär tre minuter sen kom jag på att jag glömde bort att ta med mig snöret när jag igår bar hem tvätten, därför gick jag ner till tvättstugan alldeles nyss. Där var det fullt ös, en mamma höll som bäst på att hänga tvätt medan hennes lillgamla snoriga son på fyra-fem år (glasögon javisst!) skuttade runt henne som besatt. Jag yrade nåt om att jag bara skulle leta efter ett snöre som jag glömde där igår. Helt plötsligt blir ungjäveln alldeles still. Mamman ser lite generad ut, påkommen liksom och tvingad till att fråga sin glasögonprydda snorunge om inte han hade lekt med ett snöre. Jomenvisstserru! Och snöret hade ungen tagit med sig upp till sin fina borg som han och pappa så kreativt byggt ihop. Så fint när far och son leker tillsammans. Med mitt snöre.
Jag skiter egentligen i själva snöret men jag blir skogstokig när jag tänker på hur små oddsen var att jag skulle gå ner i tvättstugan samtidigt som tjyvungen. Den där ungen har snott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar