Det händer på Kungsholmen!

Att åka kommunalt ger mig mer stimulans och är mera utvecklande för mig än att vara på jobbet. Tuff shit! På fyrans buss hemåt idag bröt jag mot de oskrivna reglerna kring hur man som passagerar placerar sig. Bussen var halvfull och på raden längst bak var det två upptagna platser. Tänk att plats ett och fyra var upptagna. Jag och min ryggsäck plus världens största handväska bökar oss naturligtvis ner på plats två och en halv. Kort därefter kommer en kvinna som bokstavligen trycker sig ner på det lilla space som fanns kvar! "Hoppsan va trångt det blev" sa antingen hon eller jag. Kvinnan fortsätter med (nu är jag bombsäker på att det var hon) "vi är för feta för det här". Jag trotsar och håller tydligen absolut inte med utan utbrister "Jag är inte fet, jag har bara kraftig benstomme". Kvinnar tittar ner, hummar nåt ohörbart och verkar vilja försvinna från planeten jorden. Då hör jag mig själv säga "skoja bara, jag är också fet". Att också var ett ord för mycket är väl inget snack om saken. Fast å andra sidan kallade hon mig fet.

Samma resa lite senare är jag delaktig i en ännu roligare konversation. Denna gången mycket mer hjärtlig och där alla inblandade fattade jargongen! Stockholmare är ju inte alls dryga och tråkiga! Utan asroliga och utåtriktade!

OCH så sprang jag på Jakob & Ylva när jag knatade över Kungsholmens högsta berg. Jakob kan vara världens roligaste människa och Ylva är lätt den trevligaste tösabit jag någonsin har träffat. Jag fattar inte hur hon kan vara så naturligt trevlig utan att verka falsk, överdriven och fittig. Dessutom är hon snygg! Jakob kan skatta sig lycklig! Och jag med. För jag insåg att det inte behövs så mycket. För att bli glad. Jakob & Ylva, ni gjorde mig glad idag. Tack!