När jag idag skulle rengöra toalettstolen så upptäckte jag att det måste ha gått vilt till igår. Det var rosafärgade fläckar lite varstans. Bra drag i det där hallonsprutet. Men nu är toaletten skinande ren och lakanen hänger i tvättskåpet. Jag är inne på mitt tredje glas apelsinjuice. Två tunnbrödsmackor har jag fått i mig och kors i taket, de ligger fortfarande fint kvar i magen. Det värker såklart lite men det är smällar man får ta. Allt ligger ju trots allt kvar.
Jag kommer att gå back några tusen på den här smällen. Smällen som jag inte riktigt kan härleda. Pengar som jag egentligen behöver. Nu mer än någonsin. Som jag inte kommer få. Om hundra år gör det ingenting. Absolut ingenting. Pengar är papper. Som kommer. Som går. Som förbrukas.
Ovanstående känns bagatellartat. Det finns så mycket fint att fokusera på. Som har verklig betydelse. Äntligen börjar jag känna det. Närma mig det. Våga luta mig mot det. Lyckan. Han som köpte mellanmjölk fast jag bara dricker blå mjölk har stor del i det här. Jag börjar tro att han gör mig till en bättre människa. Ruskigt läskigt men som jag ändå inte kan göra någonting åt. Jag kan bara dras med, jag har inget annat val än att tvingas ryckas med och tillslut hamna någonstans med dig. Jag är kär. Inte kär i kärleken utan kär i Niklas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar