Slå på den som ligger

För några inlägg sedan feberyrade jag något om att vara ledig nio dagar i april. Det var en illusion, en önskedröm, en fantasi. Jag kan fetglömma det. Inser nu det komiska i att jag överhuvudtaget hade en förhoppning om nybakade scones och långa promenader. Det är så fult och dålig stil, näst intill ofint att slå på den som redan ligger. Men som om någon på mitt jobb skulle bry sig om det. Kriget är här.