Tjyvlyssnat fast på riktigt

På tunnelbanan hem från en helt underbar lunchdejt med Hannah och Stella kunde jag inte undgå att höra när tre sköna tjejer samtalade om ena tjejens dejtbekymmer. Hon som verkade vara yngst i sällskapet (22 kanske) hade tidigare dejtat en kille som var sååå jävla snygg och hade en kropp värd att döda för. Troligtvis var han en av världens sexigaste män. Han hade dock ett smärre fel och det var att han var så in i helvete tråkig. 22-åringen sa att inte gick att skämta om nånting, antingen hade han usel humor eller så var han jävligt trög. Den enda nytta hon haft av honom var således den mellan lakanen. Så nu dejtade hon en annan kille, en asrolig kille som såg helt okej ut. Varken ful eller snygg, kanske rätt alldaglig men han fick henne verkligen att garva. Hans problem låg dock i att han hade en så ohyggligt ful jacka. Och precis där kände jag igen mig i stackars 22-åringens dilemma. Man vill under inga som helst omständigheter dejta nån med ful jacka. Det om nåt är sjukt avtändande.