Villhavillhavillha

Så här är det. No mercy! Jag kommer aldrig mera kunna bo i en skabbig lägenhet. Been there done that. Och never again. Jag har hittat vart jag vill bo. Blir helt varm i kroppen när jag tänker på det. Pirrig. Förväntansfull. Speedad. I mitt lilla överhettade huvud har jag redan börjat planera och små smått flyttat in. Att jag på loftet kan stuva undan datorn, bygga en extra garderob, ha en säng för den långväga eller kortvägiga gästen. En hängmatta på balkongen! En blomma i badrummet! Färska kryddor i köket! En rolig tapet i det breda väggutrymmet mellan vardagsrum och hall. Något färgsprakande som biter av, en märkbar nyans som gör skillnad. Får får rummet att le. Som får mig att av förvåning och idérikedom haja till varje gång jag kommer hem. Som får mig att trivas.

För några år sedan när jag promenerade förbi det område där drömlägenheten ligger så tänkte jag att här vill jag bo en dag, precis så här vill jag ha det, har alltid haft en önskan om just den sortens leverne. Nu har tiden hunnit ikapp och chansen finns. Tre mille bort så kan min dröm bli verklighet. Tre delat på två är enkommafem. Tre delat på tre är en. Tre delat på fyra är en halv.