tisdag 31 juli 2007

Eftertanke

Faktiskt. Det hade inte behövt hända, men för 1700:- förväntar man ju sig lite tid i centrum. Men vem vill vara i centrum, jag vill vara centrum. Det mest romantiska hände mig på 4000 meters höjd. Instruktören inblandad, såklart. I samband med att jag skulle ta på mig mössan så lyfter Instruktören bort mitt hår, gör så att jag lättare kommer åt att knäppa lilla flygmössan. Hans smekande fingrar i mitt hår. Som inte ville sluta. Som håller mina hårtesar i sin hand för att tillslut lägga mitt hår på plats igen. Som om hela hoppningen skulle gå i stöpet om inte mitt hår ligger perfekt mot mina skälvande axlar. Fy fan vad det var romantiskt. Jag måste vara utvald på något sätt.

2 kommentarer:

Karin sa...

Va mysigt det låter, Mary! Jag blir riktigt sugen på att hoppa....men jag vet att jag aldrig skulle våga... Även om instruktören är snygg...
Jag avundas dig som vågade!
Puss på dig

Mary sa...

Klart att du skulle våga! Man vill ju gärna inte vara en looser och åka ner med planet igen!