Stupied Thursday

Åt helvete med löftet!

Det var bara en tidsfråga, jag visste att när som helst händer det! Och idag var dagen kommen. På T-centralen springer jag på dig, du som hellre var med din morsa än med mig. Rakt in i axeln på dig, mitt på T-centralen när du tvingas jobba och när jag är ledig, galet brun och klädd i svart småsexig klänning! Guldsandaletter till! Det kunde inte ha blivit ett bättre möte! Jag log och skyndade snabbt förbi. Du hajjade absolut ingenting och när du insåg, då var jag redan borta. Mackan som jag tidigare köpt var bara att slänga, allt jag ville var att spy i ett hörn. Och gråta lite. Några små tårar som ingen behövde få se. Du var lika fin som jag mindes dig. Det är det som är jobbigt.

Efter den helvetespärsen pep mobilen och det sista jag nånsin kommer höra ifrån Darling Lesbo kastades i ansiktet på mig. Så arg. Hon var. Igen.

MEN jag sa ju det. Att jag inte är kär i dig. Du visste ju om det hela tiden. Dessutom är det bra att du blir förbannad på mig. Jag behöver det. Nu är det försent men jag tycker väldigt mycket om dig. Och attraktionen försvinner aldrig riktigt helt men jag är ändå inte kär i dig.

Vilken jävla start på dagen. Nu är jag i byn och det är väl bra, antar jag. Typ.