Sanningen

Det här inlägget vill ni inte läsa och jag vill inte heller skriva det. Men vissa saker måste göras, så är det bara.

Jag tål inte råddjursögon som smekar mig med blicken. Jag blir illamående av stereotypisk romantik. Sms som är förutsägbara. När du vill så vill inte jag och så håller det på. Bort bort bort.

Tydligen funkade det inte med polisen heller. Och han är inte stereotypisk romantisk. Eller besläktad med råddjur. Han är nog världens bästa och njuter av att ge mig massage, att smeka mig på ryggen och lyssna på mina snusande andetag. Han vill ha mig. Dessutom låter det inte larvigt när han kallar mig prinsessa. Men förvånande nog vill inte jag samma sak. Kramar, närhet och värme. Ja tack! Men när det kommer till det sexuella så förvandlas jag till en liten mussla. Nej tack!

Det är dags att släppa taget om illusionen och acceptera verkligheten. Tills det känns rätt kommer jag ägna all ledig tid åt mig själv. Fokus ligger på mig och till er som inte väljer mig, ni väljer fel!