Min polska väninna

Jag känner att jag har försummat min alldeles egna lilla polack. Nej, inte städerskan denna gång, man kan ha dem till andra saker. Det är säkert. Man kan tex ha dem som goda vänner. Dags att creda henne lite!

Min lilla polska är en underbar liten sak. Nu går hon på viktväktarna och har verkligen blivit liten. Bli inte för smal. Pojkarna vill något att hålla i, intalar jag mig efter att ha hetsätit en påse Polly!

Min lilla polska är inte som vi andra barn. Hon har taskig vokabulär och ännu sämre matkultur. Sättet hon konverserar med poliser, åklagare och andra myndighetspersoner kan få mig att rysa. Inte så att hon är otrevlig på något sätt men ibland kanske det inte passar sig att utropa "onani" iställer för "var god dröj" när du har en småstressad förundersökningsledare i luren.

Gällande matkulturen så funkar det tydligen utmärkt med kall potatis blandat med filmjölk. Jag vet inte om hon äter det för att spara pengar, gott är det fan inte. Men hon äter det, dag ut och dag in.

Sista bekännelsen jag väljer att ta upp handlar om den lilla polskans intimhygien. Hur man beter sig efter ett toalettbesök. Vad hon gör hemma i sitt polska lilla hus, det rör mig i ryggen men jag kan inte låta bli att häpna när hon använder personaltoalettens handfat som bidé. Man tvättar inte arslet i ett handfat där 17 andra tvättar händerna.

Annars är det inte så stor skillnad på henne och oss svennar.