onsdag 11 juli 2007

Other guys

Nyss hemkommen från aftonen med engelskmannen. I efterhand är det så befängt att jag var så nervös så jag hade tuttfräs och svimningskänslor halva efermiddagen. Jag kan ju prata andra språk än det svenska även om han stundtals satt helt jävla mållös. Särskilt när jag drog skämtet om dirty lobster (snuskhumer). Å andra sidan var jag bra mycket snyggare än honom så där är vi nog kvitt om jag får be. Hädanefter ska jag inte vara nervös och tro små saker om mig själv. Jag är ju världens coolaste! Även på dejt med funny looking englishman. Som tenderar att vara över enochnittio lång, 36 år och skild sedan fem år (Mamma, du ska inte få nöjet att fråga honom How do you do?).

Nu till kvällens prioriteringsfråga, vad lider jag av? Det är någon sjukdom som tycks bli värre för var dag som går. För var pojke (om man räknar 36 åriga frånskilda britter som pojkar) som vill bjuda mig på vin, paddla kanot och programera min video så blir jag än mera kräsen. Jag försöker vara openminded och nöjd för det som erbjuds. Vem är jag att välja och vraka? Vem är jag att dissa engelskmän med riktiga gentlemanna manér, sociala välklädda 82:or, höginkomst kreditanalytiker, aproliga jurister och blivande poliser? Jag ska väl vara tacksam över att gottepåsen är så variationsrik. Men det är jag inte. Jag är istället trött på att jag inte kan känna det de känner för mig. Bitter för att jag fortfarande trånar efter små skejtliknande popsnören.

Suget i magen finns bara inte där, eller så vägrar jag släppa fram det. Eller så har jag bara inte träffat rätt person, ännu. Blir jag omedvetet intresserad av pojkar som jag redan från början vet är fullständigt omöjliga att få. Omöjliga att göra till min egen.

Jag blir svag och tappar ord när David går förbi. När Micke ställer sig bredvid. Då Mathias bjuder mig på en läkerol. När Kristian visslar falskt. Tom Marcus kan få mig ur balans.

Bubblare: C. Men han spelar än så länge i en egen liga.

David är den enda jag önskar träffa. Jag måste sluta att hysteriskt gratulera honom på namnsdagar och dylikt. Måste börja bete mig lite mera normalt när han är i närheten.

Och självklart är alla namnen fingerade, hur jävla dum tror ni att jag är.

Inga kommentarer: