Som ni säkert har märkt så har jag åter blivit kär i min mamma. På ett icke incestuöst sätt. Hon har i flera veckor utstrålat en skimrande karisma och ett tufft go. Vid sådana tillfällen förstår jag var jag fått min briljanta personlighet ifrån. Jag kan bara bocka och buga, eller niga och se jävligt söt ut eftersom jag har mutta.
Jag ringde mor mitt i den en och en halv timmes långa lunchen. Kroppkakor och winerkorv. Hon sa själv att det var skitäckligt men att hon hade vitkål och lingonsylt som tillbehör så att det slank ner lite lättare. Varför äta nåt som man själv klassar som skitäckligt?
När jag delade med mig utav kvällens happening och att engelskmannen varit artig nog att fråga om jag föredrar steak eller thai så blev hon uppriktigt sne över att han inte bjuder mig på plumpudding! Hon hävde också ur sig att England totalt saknar sinne för matlagning. Och om det blir jobbigt med engelskan så kan jag ju bara sitta tyst. Eventuellt skratta lite. Så oerhört intelligent tänkt. Det är min mor, när hon är som skarpast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar