Jag lever i en tid av rensning. Inte av prylar såklart. Utan människor. Det verkar vara nåt som går, likt en förkylning eller en ilsken vinterkräksjuka som bitit sig fast. Alla tycks rensa i sina vänskapsrelationer. Jag känner tre stycken som nyligen har brutit med folk de trodde var livslånga homies! Jag trodde inte man kunde överleva en rensning av detta slag men tji fick jag. Det går alldeles utmärkt. Man överlever. Och man känner sig tom lite starkare efteråt. Våga rensa bland gammalt pack som inte längre ger dig livglödande energi. Det är skillnad på folk och folk. Till alla som gör sig förtjänta av det, jag älskar er. Till resten, go and fuck yourself.

Mitt bejublande språk kan endast ha att göra med att jag
1. är nervös inför kvälles thai
2. är rädd att kräkas i planet imorgon eller
3. rädslan att få solsting

inte att jag trots allt är lite melankolisk över att vänskapen med dig är över.