Jag ska sluta vara en sån bitterfitta och börja se det postiva i livet. Tex ska jag skratta högt, inte bara när någon slår sig utan även vid andra tillfällen. Som idag tex när jag anlände Hufvudstaden och skulle köpa mig (en tyrolerhatt) ett SL-kort. Då passar jag på att fråga om det går bra att växla. "Växla vadå, muttar tonårsexpediten" "Jaa, den här och så viftar jag med en 20-lapp, mot två guldtior!" "Jaha, jag trodde du mena typ Euro eller nåt, folk är ju dumma i huvet" "Ja, folk är faktiskt riktigt jävla dumma". Sen önskade expediten mig en trevlig kväll och jag honom detsamma. Riktigt bra samtal för att inte känna varandra.
Vanligtvis tar det mig 1,16 timmar att åka mellan Norrköping och Stockholm. Idag var det tydligen dags för Östergötland PLUS Sörmland runt för jag satt på det där jävla skittåget i 2 timmar och 38 minuter. Med byte i Eskilstuna då. Och det tackar jag allra ödmjukast för. Underhållande och sorgligt. På samma gång. Alla hus var fula och människorna såg ut att passa bra i husen. Det läskigaste var dock inte Eskilstuna i sig utan att det klev på en satans massa dynga där. Människor med brickor, stora som 20-lappar, fastsatta på bröstet. Med texten "FÖLJ KRISTUS" Jag blev skiträdd och hoppades att vi snart skulle vara framme. Kristna människor är bland det allra otäckaste jag vet. Värre än mångt och mycket.
Jag har under dagen också funderat på tatueringar. Vad är det med folk? Det är tatueringar hit och dit. Tribaler, stjärntecken och kinesiska tecken. På de allra flesta människor är tatueringar bara fula. Ja, förutom på Tommilainen då, men hon lyckas ju med det mesta hon företar sig (förutom pastasallad då). Dina stjärnor är genuint fina.
Jag fattar inte att folk vågar tatuera sig. De ska ju liksom sitta där hela livet. Inte ett tag, inte så länge det är fränt utan HELA livet. Utan undantag. Hur kan man vara så säker på att man vill ha just den tatueringen på just den kroppsdelen hela livet. Jag menar, folk ändrar sig om allt annat. Smak och tycke ändras. Man tror att man ska älska någon livet ut, lovar evig kärlek i kyrkan och hej och hå, efter två år är man skild. Oliver är det äckligaste man vet och efter en bakfylla bestående av körsbärsvin kan du ju tänka dig... Man trodde inte man skulle gilla analsex och visst trodde man att man skulle vara vänner för livet. Så går folk och gör en tatuering. Helt jävla obegripligt.
För övrigt har jag insett vad min kropp skriker efter. En trummis. Det är så jävla läckert. Och det är inte bara för att Du är det. Trummisar regerar! Tar död på allt annat. Jag går även igång på killar som spelar tamburin. Farligt möter det känsliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar