Mitt 163:e blogginlägg. Lika många som jag är lång. Något att fira om nåt!
Optimistisk som jag är trodde jag i min enfald att jag skulle stanna i den här hålan till tisdag. Så härligt det skulle bli med lite lantlig luft, chill och häng med familyn. Vilket jävla dyngsnack! Det finns absolut inget att göra här, regnet öser ner och jag tvingas bo på samma 114 kvadrat som mina föräldrar. DET FUNKAR INTE!
Jag har varit själv så länge att:
1. jag inte kan samarbeta
2. inte tycka att andras rutiner är goda
3. inte kan äta på exakt samma klockslag vareviga dag
4. låtsas att det här är något trevligt
Jag är ialla fall så uppfostrad så jag vet när det är dags att skämmas. Och det gör jag. Men jag längtar ändå bort. Det är bättre att vara själv än ensam bland andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar