Efterlängtad

Gud så härligt. Är lyckligt slut i skallen, mindre hungrig nu än då och påväg in i snyggvelandets omhändertagande. I säng med feta smilet på läpparna. Men hur kan jag le när det är så mycket snett i världen? Skit i det du! Jag är långt ifrån beläst och berest, jag är bara vanlig och ibland mänsklig. Vanlig, sprudlande och kolossalt bra. Så godnatt augusti och godmorgon september. Världens näst bästa årstid är på starkt intåg. Hösten kan komma att klå våren med råge. Fett jävla råge som man säger här ute i svenneförorten.

Inse

Efter att ha sovit över på soffan är väl alla vidkommande ord endast och bara överflödiga. Ett bortvänt ansikte under kvällen och en stulen banan på väg därifrån under morgonens tidiga timma. Det säger väl allt. Hur kan du då förnedra dig till att fråga varför jag inte vill komma dit igen. Rub it in your fäjs men jag tänder inte på dig. Du är bra på alla sätt utom just det och för mig råkar det vara primärt. Gör inget mer nu, låt mig få behålla minnet utav dig som något underhållande och stundtals bra, ej fasansfullt. Jag har redan issues. Har inte ork med mera. Fast egentligen ångrar jag aldrig något jag gjort. Det passar inte mitt sätt att leva. Ånger är för andra, inte för mig.

Kort uppdatering

Att jobba 7-18 gör att det sociala blir aningen åsidosatt. Vad som hänt den senaste tiden är inte mycket. Det händer mest saker hos Björn. Han är inne i värsta sköna flowet just nu. Äcklet har vunnit en resa till England för att se på bejublade championsleague och så är han kär. Förut var han så kär att det inte gick att prata med honom, vilket är totalt värdelöst för mig då jag annars gillar att samtala med honom. Igår hade vi dock ett skönt snack. Ingen gläjde utan sorg eller nåt sånt, för han har fått hälsenan avsliten också. Aj fan. Vad ont.

Idag kommer det ske. Om ungefär 37 minuter. Eller 51. Något som jag funderat på i ett års tid. Nu är det dags och jag skiter i konsekvenserna. Det som inte dödar härdar. Enbart.

Saknar Mitra. Hon är en svinbra människa. Dock saknar hon inte mig vilket puttar ner henne en bra bit från den jättehöga piedestalen.

Vill åka till Norrköping imorgon. Vill ha en bil att åka dit i.

Tillbakablick

John säger att jag skriver för mycket. Som om jag bryr mig om vad den lilla tönten säger. Kanske skriver jag för att irritera honom. Han är fin John. Jag önskar honom allt gott.

Mascara på. Kamma håret. In med magen. På väg, ständigt på väg, mot något annat. En gång var jag jättepåväg. Flög över Sveriges land för att få vara med dig. Testa. Utan några krav. Jag var dålig på det. Hade osynliga krav. Visste själv inte om dem förrens de gjorde sig synliga. Allt gick så jävla fel och finge jag flyga igen skulle jag hoppa innan destinationen var nådd.

Finska pinnen

Dem finns mitt bland oss, kanske märker vi inte alltid av dem. Tänker att dem är som alla andra. Men det är dem inte för dem är små människor med finskt påbrå. Men likväl finns dem där, dem små finska pinnarna. Jag har en alldeles egen. Hon heter Anna och är världens bästa. Och då menar jag verkligen bästa som i fucking helt unbelivable bra!

Idag kände jag en saknad. Anna var det som fattades mig.

Vakna upp ett helt fittstim efter en kväll ute, ligga i en hög på golvet och summera gårdagskvällen, ligga på en strand, gå på konsert, se film, åka tåg, äta godis, shoppa, äta middag ute, gå på bio, ligga i soffan och läsa varsin tidning, jaga spindlar, analysera motkönet, promenera, dansa disco. Ja, allt utan att hoppa fallskärm kan jag göra med min finska pinne. Kan vänskapen bli mer sann? Du är ingen vanlig vän. Du är för alltid en del av mig och mitt liv.

100 m

Idag antar jag att vi alla har gjort samma sak. Suttit klistrade framför TV´n och glott på kanske världens mest underhållande sport, friidrott. Gör lite ont i min nyfunna friluftssjäl att tvingas vara inne en ljuvlig soldag som denna men är det VM så är det.

Finalen på 100 m. Vinnaren springer på 9, 85. Sekunder. I motvind. 34 grader hett. En ståtlig neger. Efter urladdningen av den makalösa springningen fortsätter Tyson med ett glädjens ärevarv. Med hoppsasteg. Tänk att ha en egen liten neger som springer omkring och gör hoppsasteg. Vilken fantastisk rosaskimrande värld att leva i.

Dagis

Att barn av dagisverksamhet stimuleras på ett positivt sätt, är jag övertygad om. Där lär barnen sig att ta hänsyn, dela med sig och ta för sig. En del riktigt bra saker som de annars inte hade lärt sig, ialla fall hade det tagit betydligt mycket längre tid. Förvissad om att de lär sig en hel del sattyg också, men inget som man som förälder inte klarar av att hantera. Gör man inte det ska man inte ha barn.

Förutom dagis behöver barn tid med sina föräldrar. Mamma som pappa. Om konstellationen nu ser ut som sådan. När jag var liten hade jag och pappa kvalitetstid som det så fint heter. Vi umgicks, han och jag. Ofta låg vi på kökssoffan och gjorde ingenting. Hur soft som helst. Det var bara vi två och en massa bra stunder. Vi kom bra överens. No probs.

Sen blev jag tonåring och tyckte mestadels av tiden att min pappa var en stor jävla idiot. En pinsam gubbe som bara gormade vad det än gällde. Utan att ha någon verklighetsförankring eller bakgrundsfakta. Bara gorm hela tiden. Idag tycker jag ungefär detsamma. Och han tycker att jag är otacksam och gnällig.

Så ska vi göra något åt det, för innerst inne älskar vi ju varandra över allt annat. Ska du, käre far, ta och visa dig från din allra bästa sida. Vad som saknas är kanske lite kvalitetstid så varför inte bjuda mig till Thailand nu när du och mutti ändå åker dit i januari. Lite välbehövlig och inte alls enerverande kvalitetstid med din yngsta och väldigt gnälliga dotter. Så att vi blir sams en gång för alla. För husfridens skull. Det enda du behöver göra är att bjussa på en liten Thailandstur! Som hittat!

Polanski

Jag tror att Polen är fett underskattat! Allt verkar bra där förutom maten. Den verkar äcklig. Jag vill åka till Polen. Och till Barcelona. Och London. Sydafrika och New York. Det vore inte så lite tråkigt det.

Idag fick jag gå till Hagaparken och Fjärilshuset. Det var inte heller så illa. Det var faktiskt roligt att titta på fjärilar. Fast jag var rädd när de flög mot ansiktet. Efter picknick och kisspaus pratade jag och Joanna framtid. Extremt givande. Hon kan vara klokast av alla jag känner. Blandat med Hannah.

Jag har inga ord kvar. Om någon undrar varför jag inte längre spyr ur mig allt möjligt dravel så är det för att jag inte har tid. Dessutom är jag inte så förbannad längre. All energi går åt till att springa. Knäskydd mot smärtan har jag köpt. Nu jävlar ska det springas.

Lissabon glömde jag. Dit vill jag också. Men jag vill aldrig mera åka till Turkiet. Värre har jag aldrig skådat.

Until it´s over

Då var det dags igen då. Rulla in sig i täcket och inte vakna förren skiten är över.

Bara sådär

Eller som min gode vän Marcus alltid har sagt: man kan inte den ena dan slicka fitta och den andra dan spela kort. Det ligger trots allt något i det.

Måste nu

Om jag bara finge kasta mig ut ur ett plan en pytteliten gång, bara en ynka liten gång till så skulle jag börja fungera som en människa igen. Jag skulle bli jättenormal och tänka friska tankar. Inte göra sjuka och ogenomtänkta saker. Om någon bara kunde komma och hämta mig pronto och erbjuda sitt plan. Jag skulle bli en helt ny människa. En annan. Mycket bättre människa.

Salivbyte

Det här med att byta saliv med folk. Det är verkligen ofta en dålig idé. Kan man inte för en gångs skull få göra något nasty men ändå tasteful och sedan inte behöva stå för konsekvenserna. Är trött på det här med censur, det enda jag vill är att skrika ut med min allra högsta och mest gälla röst vem jag vill göra vad med. Hur ofta och hur skönt det var. Istället sitter jag på min lilla köksstol och håller inne med allt. Om jag inte får testa olika världsliga fenomen, hur ska jag då kunna veta om jag gillar det eller ej.

Risifrutti talks

Dagens bästa samtal utspelades mellan mig och expediten på Pressbyrån, Alvik, när jag skulle köpa mig en Risifrutti:

E: Va det bra så?
Jag: Ja, men skulle jag kunna få en sked?
E: Ja, men ska du inte äta med händerna?
Jag: Ehh va, nej, inte idag..
E: Nähe..
Jag: Alltså, jag brukar göra det hemma men inte nu när jag är ute bland folk.
E: Nä, det är klart, ha en bra dag!
Jag: Tack, du med!

Till mamma

Mamma. Jag är inte deprimerad. Inte på vardagarna. Bara på helgerna. Och det är bara två av sju dagar. Jag klarar mig alltid men tack för omtanken.

Verkligt

Jag vaknar av att någon stirrar på mig.

Vad gör jag?

Hans händer är perfekta, hans armar håller om mig på bästa sätt.

Samma armar som kvällen innan gav honom lov att stanna,

men som nu kväver mig.

Han frågar när han får se mig nästa gång.

Jag vänder mig om med ryggen mot honom.
"När ses vi nästa gång?"

Jag svarar inte.

Han åker.

Ge inte barn korv

Relevant sak att störa sig på denna söndag är vad som just nu visas på tv. Tv4. I rutan ser jag en man som ska föreställa kock. Han ser ut som allt annat än en kock. Typ kriminell eller en skogshuggare. Han ser känd ut, med lite halvlångt lockigt hår och med stort huvud och stora ögon, näsa och mun. Om någon skulle beskriva honom som en grottmänniska skulle jag hålla med. I vilket fall så lagar han fett med mat och småpratar med oss framför tv-rutorna. Det vispas, det paneras, det rörs i grytorna och det ser gott ut. Dra mig baklänges men tillreder inte skogshuggaren en liten parfait. I bakgrunden springer barn, de är säkert hungriga. Grejen är att dessa stackars barn inte ska få ta del av denna delikata måltid. De ska få korv. Vad är det för fel på Tv4 som stödjer och visar sånt skit? Och sen gnäller folk på att dagens ungdomar bara äter skräpmat. Tror fan det.

Läsning åt folket!

Efter att ha sugit i mig varendaste ord i Douglas Foleys "Shoobre" så hade jag svårt att sova igår. Du som ännu inte läst den, njut av att ha den oläst. Men köp den för guds skull redan idag och sträckläs. Kan vara en av årets bästa. Måste läsas. Måste finnas tid för sådana böcker.

Kärleken till utvecklingsstörda

Det är något med mig och utvecklingsstörda. Små utvecklingsstörda har jag många gånger drömt om att ha som syskon. Dels för att de ser så himla roliga ut. Men också för att jag tror att de ger och ger och ger och ger. Ger fett med kärlek utan att kräva så mycket tillbaka. De verkar mysiga och sköna att ha att göra med så länge dem håller sig lugna. När sexualiteten i dem vaknar kanske jag adopterar bort dem. Anledningen går jag inte in på nu men han på la Sardinia var inte bara äcklig, han var övervidrigt äcklig och gillade verkligen Daisys bröst!

Mitt ex såg lite utvecklingsstörd ut. I alla fall tyckte jag det innan jag lärde känna honom. Minns att jag tyckte att hans överläpp satt alldeles för långt från näsan och att han hade stort huvud och typ ännu större panna.

Nu är jag där igen. Det finns en som jag tycker är fin. Finare och finare för varje gång jag ser honom. Igår när jag såg honom kom jag på att han har drag från det utvecklingsstörda. Ögon som nästan står ut och en pytteliten mun. Munnen borde vara verkligen vara större med tanke på att han också ser ut att ha stort huvud. Att han har kropp som en gud kompenserar upp det hela. Tursamt nog. Fast igentligen vet jag inte för jag vågar inte titta så länge.

Frågan är bara vad jag ska göra för att han ska se mig. Inte bara se som i se utan se och bli förlorad. Jag kan säga nästan vad som helst till vem som helst men så fort jag känner något äkta så blir jag en annan person. En astrist ful kärring som bara nynnar på sjuka låtar. Nästa gång jag ser honom ska jag sluta nynna och ge honom en lång djup blick och ett extraordinärt leende. Då blir han väl förlorad?

Välkommen hösten

Går utanför dörren och möts av en skillnad i luften. Det är hejdå sommaren och välkommen hösten. Som jag har längtat. Helt plötsligt kan människor andas och göra saker utan att svettas bort. Slippa se halvnakna kroppar på Seven Eleven. På hösten blir man inte deprimerad och inåtvänd. Man blir inte sur och tycker det är värdelöst att det blir mörkt klockan tre. Bara ibland.

På sommaren ska man vara brun, snygg, smal, asglad och superpå. Klart man alltid, varenda jävla dag, vill med till stranden, grilla på klipporna, ta en öl efter jobbet, frukosten, träningen, det galna sexet man har med alla engångsligg. Och bara jag blir svettig, andra bara fräsccchhhha. Som det stör mig.

Tack hösten för att du närmar dig.

Ej rumsrent

Kände mig piggare och sugen på något annat än kapris och vitkål så jag snörde på mig walkingskorna och började traska runt Vinterviken. Efter ett tag känns det som om tampongen håller på att åka ur. För varje steg jag tar så liksom skavar det till och jag kan inte låta bli och undra om den är på väg att halka ut. Är jag, vid 28 års ålder, fortfarande obekant med hur tamponger på det mest fördelaktiga sättet placeras eller har jag, på äldre dar, gått och blitt slapp?

Ostädade kammare

Jomenvisst.. Jobba tre dagar i den där askkoppen, visserligen 11 timmar/dag men ändå. Ska man bli sjuk redan? Värdelöst att jag inte kan berätta vem och hur folk sitter där. Efter tre dagar minns jag hur man bäst överlever komersen på jobbet. Till kidsen frågar man om de är nöjda eller om de också önskar välling, man kan också som idag, hota någon med fett med stryk om denne klottrar mera. Vad hade jag gjort om denna verkligen HADE klottrat? Klått upp han. Jag behöver nog tänka efter mera före nu när det bara sitter dårar på jobbet. Fast kids är roliga. Värre med araber som inte fattar ett skit. Eller gubbjävlar som tror att de på nåt sätt är bättre än andra.

Ialla fall så är jag tjock i halsen, har vattniga ögon, snor i näsan och är matt i kroppen. Inte bra eftersom jag skulle sprungit, träffat Petra och gått på fest. Nu får jag vara inne och läsa "Shoobre". Inte dåligt men jag vill träffa folk. Är trött på mig själv och min ostädade kammare.

Fan vilket värdelöst inlägg. Som om någon skulle bry sig om mitt friskslashsjukdomstillstånd.

JAG DÖR OM JAG INTE FÅR HOPPA FALLSKÄRM OCH BLI GLAD OCH LYCKLIG OCH EUFORISK OCH ALLT DET DÄR UNDERBARA.

Onödigt vetande

Nyss trodde jag att jag behövde bajsa och begav mig därför de drygt fyra metrarna till toan. Satte mig och tog i lite, plopp så damp det ner en tampong i toan. Så nu vet jag hur det känns att föda fram en unge. Alla snackar ju om att det känns som man ska baja men så kommer det något helt annat, ur ett helt annat hål. Inte så jävla farligt om jag får säga det själv.

För bakgrundsinfo så använder jag gula tamponger (de minsta).

Aldrig mer

Vad är det med folk?
Fan ta er.

Dont fuck with me.
Jag bara kastar bort er.

Ge mig styrka.
Att inte bry mig mera.
Om dig.

Regelvidriga jorden

Jorden är så regelvidrigt trist att gå på. Inget händer ju. Samma sak var eviga dag. Måndag tisdag onsdag torsdag fredag (särskilt fredag) lördag söndag. Inga nya känslor som sveper över. Inga gränser som suddas ut. Inga äkta lyckorus. Jag vill hoppa mot jorden. Så att den blir vacker igen. Hela himlen så fin. Men inte underifrån, bara ovanifrån.

Fläskkotlett

Finns det några människor i min generation, dvs folk födda i spannet mellan 1976 och 1981 som äter fläskkotelett. I sin egen lägenhet. I min värld är det i allra högsta grad starkt tvivelaktigt.

I dag har small princess namnsdag. Grattis Stella. Vilket får mig att tänka att Jenny och Camilla skulle kunna vara såna som äter fläskkotlett. Fast de är födda långt tidigare va.

Plågan

Jag plågar mig själv. Trodde jag hade slutat med såna dumheter. Men det ligger i min natur. Jag vet inget annat. Jag kan inget annat än att plåga plåga plåga mig själv. Jag är så jävla dum i huvudet. Varför kan ingen säga det till mig. Be mig dra åt helvete så att jag om möjligt kan växa upp någon gång. Växa upp i en värld där plågan inte kan nå mig.

Tanken på att förinta dig blir allt starkare. Jag vill inte inte göra dig illa men du gör mig illa. Med din existens. Jag kan inte stå emot dig och du kunde inte bry dig mindre. Ekvationen går inte ihop.

Jag kan inte gå omkring och låtsas mera. Det värsta jag vet är att verka oberörd. Som om jag inte skulle bry mig när sanningen är den att hela jag skälvar efter att ha hört din röst. Sett ditt ansikte. Känt din hud. Jag vill döda dig med mina bara händer. Så att jag är den sista som rör vid din underbara kropp.

Hemlighet

Jag har som bekant en hemlighet. Men jag vill dela med mig av den. Hemligheten är bara min och jag är verkligen dålig på att behålla dem. Inte andras, bara mina egna hemligheter. Kan inte bestämma mig om jag ska. Nej nu skärper jag mig och behåller den ialla fall i en månad till.

Sund relation

Eftersom den här dagen ungefär är lika bra som nyårsafton 2005 kan jag lika gärna ta en chokladbit till. När jag skärper till mig och fokuserar hjärnan kan dock nyårsafton kanske ha spelat i någon annan division. Fast å andra sidan, idag har många olika skitsaker hänt mig, på nyårsafton var det ju bara en pytteskitgrej.

Han som jag då var tillsammans med kläckte ur sig (på nyårsaftonsmorgonen) att han visst (hoppsan) hade legat bara lite grann med den där bruden (14 dec) när vi hade det lite jobbigt i vårt förhållande. Tydligen hade jag hävt ur mig att jag önskade att han vore lite mer erfaren och så. Vilket naturligtvis betyder att jag inget hellre vill än att han ska sätta på någon dum jävla tjej så fort jag lämnar hans säng. Självklart menade jag så.

Och när jag satt med din familj och nästan spydde av oro över var du var och vad du kanske hade gjort så hoppades jag naturligtvis att du just då var ute och knullade någon annan. Jag kan väl aldrig ha menat att jag önskade att du hade varit mer erfaren med vad du själv vill och känner. Erfaren på livet. Inte på ligg. Jag frågade dig den kvällen och du sa nej. Du ljög. Och det kommer jag aldrig förlåta dig för.

Jag drömde om dig inatt. Ingen bra känsla i magen när jag vaknade. Ända sedan jag sprang in i dig på centralen har du spökat hos mig. Tänk om jag blir dum i huvudet och inte kan styra min kropp. Tänk om jag måste åka dit du bor. Stå bakom ett träd och kika mot din port. För att få se hur ditt nya liv ser ut. Få se allt ditt nya. Befängt eftersom jag som inte ens ville ha dig och var den som gjorde slut. Fast det var ju inte helt utan anledning och du satt ju inte direkt sysslolös, du skötte ju knullandet. Med någon annan.

Fast du ville ju väl så egentliegn kan jag inte vara arg. Ska bjuda över dig o din nya flamma på någon slags mysmiddag. Så stryker vi ett streck över alltihopa.

Jävla världhelvetet

Idag ringde ett jävla mongo från jobbet och frågade om jag kanske eventuellt hade lust att avsluta min semester och komma in en dag tidigare och jobba för honom. In my ass att jag kanske eventuellt har lust med! I helveteskorridoren, klockan 07-18. Hur tänkte du när du ringde, din sopa?!

Jag har bitat av en nagel. Min hand ser numera cp-skadad ut. Nagelfilen är i två delar sedan länge. Så var det med dom 70 kronorna. Så här sitter jag.. Därav mitt usla humör. Plus att datorjäveln inte vill funka. Den MÅSTE funka nu. Den kan sluta funka när fan den vill men just nu MÅSTE jag använda den. Jag kan tyvärr inte tala om varför. Jag hatar att ha hemligheter. Kan bara behålla andras, inte mina egna. Men den här ska jag suga på jävligt länge.

Insikt

Varför har jag inte tid för mina vänner?
Känns som att jag inte längre känner någon, alla är borta, borta med vinden.
Kanske är det jag som är borta.
Jag försvann.

Vad är det med den här klibbiga luften. Den beter sig på ett märkligt sätt gentemot människorna. Jag känner inte igen mig själv. Saker har omprioriterats. Saker och folk tycks inte längre vara lika viktiga. En fördelning och rationalitet har börjat att ta form. Plötsligt känns det som jag kan blicka mot världen på ett helt nytt sätt, ett sätt som kan få oanade konsekvenser. Ett sätt som lättar mig just för stunden men som kan få mig att sjunka i efterhand.

Humorn är det starkaste band vi har. Den förenar och skapar trygghet. Sakta börjar jag inse vad jag vill fylla mitt liv med. Vägen dit kan bli krokig.

Att nöja sig

Något som jag har stor åsikt om är folk som nöjer sig. Folk som nöjer sig kan man säga är ingen bra egenskap. Om man kan säga så. Nu sa jag så i vilket fall. Kanske när det gäller materiella ting som bilar, konsveröppnare och dammsugare. Kanske då är det förståligt med folk som nöjer sig. Varför köpa en ny om den man har funkar. Om man inte är en hooker på design såklart. Då är allt tillåtet.

Men gällande saker som rör ens inre, som har med det som har betydelse att göra. Det som är viktigt i livet. Det som skänker en glädje och energi. Det som verkligen är livet. Då är det under inga som helst omständigheter okej att nöja sig. För folk nöjer sig med mindre och jag kan inte låta bli att undra varför.

Jag föddes inte felfri så säg om jag har fel. Men visst ingår människor i små konstellationer föreställande relationer för att det smärtar dem att vara själva. I väntan på något annat, mera äkta, låtsas folk tycka om varandra. Det skålas, det les och det skrattas. Vissa bor tom tillsammans. För att folk inte vågar somna ensamma och inte vakna själva. Många vågar nog inte ta reda på vilka de egentligen är och då är det lättare att klänga sig fast vid någon annan. Gärna växa ihop och låta sin egen identitet sakta förkolnas.

Är det något annat som stör mig denna söndagsförmiddag? Kan ju lika gärna låta skiten rinna ur mig nu när datorn ändå funkar. Jag håller det lite öppet ett tag.

Fyllesvammel

Oförskönat och hänsynslöst. Kapitalistiskt och kreativt. Utan tacksamhet och skuld. Bara lust och frihet. Det får bli sammanfattningen av nattens sena inlägg.

Trodde det skulle bli värre idag men jag har turen på min sida. Men glasen vin måste ha varit stora. Man (=jag) blir konstig av alkohol. Jag tror att jag blir smart och underfundig av att ha alkohol i blodet. Det är ju tvärtom. Eller. Jag kan inte bestämma mig. Är det ens riktiga jag med tankar och känslor som kommer fram när sluddret är nära eller är det bara ett rop på hjälp? Inte kan man väl mena vad man säger när alkoholens effekter slagit till. Jag är alltid lika förvirrad när jag vaknar upp efter en natt på fyllan. Till alla som jag ringde efter klockan ett igår, jag var packad. Inget konstigare än så. Tror att jag ska förvåna mig själv genom att storstäda idag. Det får bli straffet för mina konstiga handlingar. Och dyra telefonräkningar.

Fitth¨let

KLockan är 01:12 och efter 9,16 minuters samtal med John är jag rosen rasande. Han är kär i den där jävla Mija. Och hon verkar vara detsamma i honom. Om man läser deras bloggar så blir man spyfärdig. "Jag tycker John är söt". "Men jag tycker mIja är sötare" "John är sötast". Vilket jävla tönteri. Han vill hångl ai ett år och hon i tio år. Skit samma. Är så jävla trött på er.

Har varit i Sumpan och drickit och ätit och garvat. Med bara smålänningar. De var inte ett dugg snåla. Hur nära sitter ditt kisshål ditt fitthål? Som om man bryr sig. Ja om man heter Thereses lillasyster så bryr man sig fett mcyket. Det enda hon kunde prata om typ på hela kvällen. Skitroligt var det.

Jag har drickit två glas vita. De var jättestora. Ett litet, pyttelitet rött och en bacardibrezzzzzer. Så här mår jag då. Dessutom luktar jag svett. Hatar fortfarande inte Eriks nya tjej. Vad är det för fel på mig? Har tänkt lite på HAN. Han som bjöd på lunch osv. Osv. Osv.

Therses. Hon är också bra. Fullkomligt bra. På alla plan. Jag gillar folk som ser möjligheter. Inte svart jämt ochs tändigt. Skärp er för fan. Om jag ahde en läsae så har jag numera noll. Zero. Fucking ingen.

Fördomar

Fördom. Lika med förutfattad mening. Sådana har jag gott om. Jag gillar att ha fördomar. Jag har det om det mesta och de flesta. En del skulle nog vilja påstå att det inte är särskilt positivt att bära omkring på fördomar. Jag vet inte om jag kan hålla med. Mig gör det inget att jag har dessa fördomar. Tvärtom så skänker de glädjeämnen i den annars så tråkiga vardagen.

Jag har mest fördomar om folk. Folk på tunnelbanan men allra mest om folk på jobbet. Såna som man träffar nästan dagligen men ändå inte känner. Men som man kan störa ihjäl sig på. Och på andra för att de inte fattar hur pantade vissa är. En klok kvinna sa en gång att de första tio sekunderna har avgörande betydelse. Jag har svårt att säga emot henne på den punkten.

Dem allra flesta tycker jag är dumma i huvudet, redan från början. Klart att någon bättrar sig vilket gör att jag måste ändra mig. Jag skäms inte för att ändra mig. Jag skäms heller inte för att våga såga någon från allra första början. Jag giller inte dig och du gillar inte mig. Något som jag verkligen inte har något problem med.

Ofta så ändrar sig gemene man om någon och säger att jag tycks haft rätt hela tiden. Vad ska jag göra då? Mysa och säga "va va de jag sa". Oftast gör jag ingenting. Orkar inte bry mig. Har för länge sen slutat bry mig om vad folk tycker och tänker. Det är en asskön känsla.

Det här med att ha förutfattade meningar om folk och faktiskt våga erkänna det. Jag börjar tro att det är en gåva. Att Gud liksom valde ut mig som personkännare och sen är tanken att andra ska rätta sig efter mig. Fast det låter jävligt konstigt det med. Men någonting måste det vara för jag har sällan fel om folk. Dessutom är ödmjukhet en dygd.

För mig tar det cirka ett år att lära känna någon ny människa. Sen kommer man till stadiet kassera eller spara. Det blir jobbigt när man vill kassera men den andra inte fattar det. För många är ett år lång tid, men inte för mig.

Vill jag säga något med detta inlägget? Troligtvis inte. Bara ett stort tack till Anna, Angel, Emma, Peter, Karin, Lina, Malin, Erik, Hannah, Alex och Petra. För att ni är bäst. Världsbäst!

Mognadsprocess

Lunchen avlöpte bättre än väl. Jag fick se ett kort på Eriks flickvän och jag kände att jag inte hatar henne. Hon såg snäll och söt ut. En rar flicka. Bättre än hans ex. Henne hatar jag fortfarande. Jävligt moget av mig men hon förtjänade nog inte heller bättre. Denna dam verkar Erik betagen i. Riktigt kär och det enda jag kan göra är att gratulera. Henne.

Jag tror att jag överlever ännu en dag. Det känns som det.

Statoil har släp

Om man skulle ta och flytta från den här jävla hålan. Sluta ha 08 som riktnummer! Eller för att förenkla saken, om ni skulle kunna ta ert pick och pack och bara flytta era practical ass hit. Om Anna, Angel, Sambo, Uffe och Emma skulle ta och hyra en släpkärra och köra upp sina prylar. Daisy hoppas jag inte ens behöva tjata på. Ditt chokladande går så bra att du kan öppna lokal här uppe med. Internet finns över hela världen, det vet du väl?!

Schmidt och Erik skulle också kunna packa. Och Klas. Och Karin. Så jag har någon att titta på schlagers med när Alex promt ska bo i London.

Hur vi gör med Christopher vet jag ej. Han är långt från Östergötland och lär ju få hyra sin egen släpkärra. Men det vore roligt om han också ville joina. Han och Klas skulle eventuellt bli kära. Om tjejorna tar slut alltså.

Om alla dem här människorna fanns i min närhet skulle jag aldrig mera tänka en ond tanke. Ni borde ialla fall kunna ha en övernattningslägenhet och vara här på helgerna. Det skulle räcka.

Trist afton

Freitag! Och ypperligt tillfälle att bli packad! Jag känner för att dricka. Dricka lite till och bli full, kissenödig och kanske lite kåt. Imorgon känner jag också för att vara människa så jag får väl läsa Stieg Larsson ikväll. Lovar att den är lika dålig som Da Vinci koden. Sämsta bok jag någonsin läst 100 sidor i.

Men om nån känner för att komma hit och bli packad så kom, bara kom! Bli packad och stryka. Att stryka är meditativt och moderskänslorsskapande. Eller samboskapande. Jag skulle kunna stryka dina skjortor om du pumpar min cykel. Jag skulle också kunna göra dina förmiddagssmörgåsar om du lägger trätrall på min balkong.

Trätrall är förövrigt ett roligt ord. Nu har jag haft semester för länge. I onsdags var vi på Moneybrother. Alla mina flickvänner vill ligga med Anders, the singer. Jag är inte den som är den. Men mest vill jag ligga i mina nya lakan som jag köpte idag. Half the price! Gött!

För länge sen efterlyste jag företagsparaplyer! Hur jävla svårt ska det vara att fatta! Var jag inte tydlig nog? Jag vill ha gratis paraplyer! Färg och form spelar ingen roll. Bara det är företagsparaplyer.

Pissar mig galen

Folk som håller i sig (eller sig i) mitt ryggstöd när jag åker buss borde få stryk. Eller så borde de åtminstone klippa naglarna innan de krafsar mig i nacken. Det är så jävla vidrigt, sluta med det!

Folk som ringer från skyddade nummer gör mig också förbannad. De kan väl ändå inte förvänta sig att jag ska svara. Tänk om det är någon som man inte vill prata med. Vad gör man då? Om jag inte vill prata kommer jag framstå som en idiot fast det är du som är den dumma.

Saker som gör mig på utmärkt humör är att se http://www.linaochlinda.se/ ´s afficher som sitter över halva stan! Varje gång jag ser en affisch blir jag så glad och stolt. Inte minst över fotomodellsmamman som glatt visar upp sin bäbismage! Morsan, ungen och jag har hängt på Öfvre Östermalm idag. Det var soft! Jag älskar den lilla kombon, Hannah och Stella.

Jag har inte skyddat nummer. Därför borde jag få ringa vem jag vill. Jag vill ringa någon alldeles speciell. Någon som alltid får mig på gott humör efter en stund i telefonen. Men jag tror inte hon vill att jag ringer. Därför ska jag gå och handla istället.

Imorgon ska jag träffa Erik. Hoppas det blir ett bra meeting. Inget som gör mig nedstämd eller melankolisk. Eller bitter. Hoppas det gör mig stark.

Det här också. Alltid när jag har talat med någon viktig person i telefonen. Alltså, inte viktig som i Bush eller någon Nobelpristagare. Utan viktig som i viktig för mig. Och som jag inte riktigt kan precisera känslor för. Typ om jag vill vara vän eller hångla. Såna personer gör så att jag blir dålig i magen och måste bajsa. Det har varit så i ungefär ett år. Min fråga är hur länge det ska fortgå?

Ssschy..

Egentligen får jag inte använda datorn. Det säger Micke och han är världens bästa. Och galet smart när det kommer till dator. Troligtvis lite smartare än genomsnittet gällande andra saker också. Therese vill ligga med honom, inte jag för en gångs skull.

Funderar på om jag ska ta och lägga cynismen och bitterfittheten bakom mig och fortsätta vara så sprudlande härlig som bara jag kan vara. Leverera kärlek till omvärlden! Är inne i ett flow nu, tror jag. Flow sedan monsterspindeljäveln dog. De som vet vet och hajar. Att det inte var överdrivet att tjuta. Spindeln är död och girlpowern har återtagit tronen!

Jag har en hemlig sak på gång. Om ca 12 veckor borde det inte längre vara en hemlighet. Då ska ni få veta. Veta och se.

Aha!

Jag har ändrat mig. Ändrat mig angående Snyggot och vår mysiga lunch som han pröjsade. Jag ska fan inte göra ett skit. Eventuellt spela svår. Det mest avtändande som finns är när någon är uppenbart intresserad. Det är först på senare tid ja kanske tom idag som jag har insett det. Det är sjukt avtändande, på gränsen till äcklande. Det är också jävligt äckligt att han äter lunch med mig och inte med sin fina lilla tjej. Ring mig om du vill knulla, inte käka nån löjlig sallad. Och då ska du ha dumpat henne innan.

Förvandlingen

När jag var liten var jag värsta tönten. Vågade ingenting. Ett snällt barn men ruggigt fegt. Så kan man sammanfatta mig. Vareviga dag lekte jag horribla och hårdhänta lekar med Alex. Idag är Alex en kuksugare så jag antar att jag inte bara var feg, jag måste ha varit djävulskt ful också. Eller så var det något annat som gjorde att Alex väljer snopp framför snipa.

Saker som andra barn gladeligen gjorde men som jag bangade på var; sova över hos mormödrar och andra personer i den åldern, gå på simskola och Mulle. Fram till andra terminen i årskurs ett tvingade jag mamma att följa mig till skolan. Töntigt va? Till råga på allt var jag lönnfet och ägare till en genomskinlig vit baddräkt med Knatte, Fnatte och Tjatte på.

Idag vågar jag; hoppa fallskärm, säga till folk att jag är kär i dem och visa känslor. Således är jag inte längre en tönt.

Det finns fortfarande en sak som jag inte vågar.
Men jag vill.
Jag ska.
Lyckas.

Action!

I helgen ville jag gifta mig med Erik. Så bisarrt. Och aningen bakåtsträvande. Men tanken slog mig och det erkänner jag. Bröllop gör en dum i huvet. Fast vi skulle bli ett vackert par.

Idag är jag på bättre tankar. Kontentan av detta är att

Jag Måste Ligga.

Med dagens lunchdejt. Hur jag än vrider och vänder på det så finns det inget annat. Salladen vi åt idag kanske lite mättade mina smaklökars behov men resten då?! Hela jag skriker efter dig. Och vad vill du ha mig till? Vad vill folk som bjuder en på lunch, som kramas längre än brukligt, som säger att han förstår varför Niklas inte ger upp, som säger att jag måste gå nu men som ändå sitter kvar. Vad vill du då ha mig till?

Jag tänker inte bli din vän. Nu är det sluttänkt på dig. Jag skrider till handling. Jag kan inte bara sitta här och se dig passera. Jag vill ligga för mycket för det.

Mobiloperatör

Nej, jag kommer inte ringa dig hem. Jag har knappt ringt dig hem alls. För jag kan inte ditt nummer. Du hade ett svårt och onödigt långt nummer. Så jävla mycket folk bor det väl inte i Norrköping?

Jag skulle vilja ringa dig. På alla möjliga nummer. Men jag kan ju inte det. Jag skulle vilja så mycket med dig. Tror jag.

Skaffa comviq så ringer jag dig varje dag. Om det är det du vill.

Snart måndag

En till helg är över. Denna spenderade jag i Båstad. Andra gången jag är där. Vet inte om jag åker dit igen, troligtvis inte. Jag har varit på bröllop. Det rann många tårar. Jag vill också gifta mig. Men inte med Peter. Eller Annika. Och inte i Båstad. Och inte i kyrkan. Och jag vill inte ha tärna. Och inte sött vin till maten. Men allt det andra. Det skulle jag vilja ha.

Mitt liv är inte som alla andras. På ett bröllop torde det skapas minnen och annat trevligt, sådant som man tar med sig i livet. Och det gjorde det. Kommer aldrig glömma hur bedårande vacker Annika var. Och att jag aldrig sett Peter mera lycklig. Vilken nolla som helst fattar väl att jag kommer bära med mig det i hjärtat. Men det är inte sånt jag liksom minns och kommer berätta för er andra. Jag kommer istället berätta om när vi stannade på Statoil utanför Jönköping och en stillaståede moppe börjar brumma. Flera gånger brummade den till precis som den skulle åka iväg, som om någon misslyckades med startningen. Jättemärkligt. Medan jag tryckte i mig min räksmörgås som kostade 65 kronor (sjukt dyrt!! Men det fanns typ inget annat o jag var ashungrig. Och hade kört många mil bil och skulle köra flera. Därför kändes 65 kronor som en överkomlig summa för en bit matföda) så kom moppekillen och skulle åka väg. Jag berättade att hans moppe betett sig underligt och han blev helt till sig! Han kunde inte tro sina öron, hans kompisar hade flera gånger sagt samma sak men han hade inte trott dem. Kompisarna hade rätt. De har ju ofta det.

Har ingen lust att återberättta helgen. På det hela var den bra. En del saker var asbra och en del rätt menlösa. Det allra bästa var samtalet med Schmidt aka Scandinaviens Snyggaste Man:

Jag: Har ni gjort nåt roligt på semestern då?
Schmidt: Ja..
Jag: Jaha..
Schmidt: Jag berättade en vits för Madde.

Sjunker

Det känns som den här, vad John kallar den, pretantiösa bloggen, börjar tappa stinget och förvandlas till en dålig Starlet roman. Eller en kass Jackie Collins blaska. Där tantsnusk och andra oskrivbara saker sakta tar överhand.

Hade värsta sexdrömmen inatt. Det var varmt, svettigt, trångt och farligt förbjudet. Men vi kunde inte låta bli. Var bara tvungna att ha varandra. Gång på gång. Och det var lika fantastiskt varje gång.


När jag vaknade till verkligheten slog det mig att jag och drömmen ska luncha på måndag. Hur farligt svettigt blir det? Igår sa han att jag finns med på hans lista. Enda listorna folk i vår ålder skriver är väl liggalistor eller? Fan vad jag vill ha honom.


Sluter ögonen och ser dig framför mig. Partiet under dina gröna ögon fascinerar mig, svagt färgat blått på grund av allt för tunn hud. Det ljusa mot dina gröna ögon är det vackraste jag sett. Någon rynka som sträcker sig ut från ögonvrån och utåt. Vill bara lägga mina fingar där, känna hur len du är. Dra med fingret längs en rynkas kontur. Känna din hud under mina trevande fingrar. Från första stund har jag varit förtrollad av hur genomskinlig din hud är där. Det gör mig svag. Du har läppar som vem som helst skulle kunna döda för. Fylliga och svagt blodröda. Våra läppar skulle passa perfekt i varandras. Din överläpp som tvingar sig mot min, trycker sig mot min för att vi ska kunna explodera tillsammans. Ditt utseende är perfekt. Du är den sexiagste mannen på denna sidan jordklotet. Allt det där ska bli mitt. Om så endast för en natt.

23:27

23:27. Vad ska jag göra nu då? Småpackad och hemma. Ensam. Hur jävla värdelöst som helst. Har varit på nån slags avtackning. För världens bästa. Jag vill inte att du slutar. Men jag har kanske kommit över mina känslor för dig. På riktigt, en gång för alla. Eller. Fan. Jag kommer alltid dyrka dig. Och tycka att du valde så jävla fel. Du kunde väl iaf släppt efter en endaste gång. Och låtit mig få dig. Men ni måste gå till jobbet imorgon, astidigt. Och ni kommer må dåligt. HA! Jag måste sova hur länge jag vill och sen åka tåg till Norpan.

När man har en tjej som inte är jag. Vad får man göra då, mot mig? Med mig inblandad. I all tid som varit har jag sett dig som en reko kille. Reko personifierad. Fan. Det är inte ens idé att jag ödslar ord på dig. Och den här jävla soppan. Åk du hem till din jävla tjej. Vi ska ju ses på måndag. Jag kommer fan falla. Och jag är packad. Det var på tiden.

Dessutom ser du inte ens fram mot din semesterresa med hela lycklighetsfamiljen. Vad är det för fel på dig? Skit i resan. Och göm dig hos mig.

Önskelista

Saker jag mest av allt vill just nu:

-att min ugn blir ren utan att jag behöver anstränga mig
-vara finnfri
-veta hur det känns att sätta på nån
-vara påväg till Gryttjom
-ha en jävla massa miljoner
-kunna springa 2 km på 10 min utan att bli kräkfärdig
-slippa skaffa nya p-piller
-ha mindre tuttar
-sluta tänka på upptagna killar eller killar som inte är intresserade av att ligga med mig
-att en bil blir min
-ha anledning att vara någon annanstans
-känna mig på bättre humör
-komma ihåg att inte vara en bitterfitta

Morgonångest

Hur ska man på ett snyggt sätt kunna markera för någon förälskad att allt man vill ha är vänskap? Det är svårt när jag vet att jag kommer att förlora på det. Gillar inte att förlora. Det gör ont och det svider. Kanske kan jag bara låtsas. Jag brukar ju vara bra på det. Låtsas alltså.

Tiden går och ibland undrar jag vad jag väntar på. Att det på allvar ska börja? Att jag ska bli förälskad vid första ögonkastet? Sagoförälskad. Att jag ska sluta att träffa människor som är totalt inkompetenta och stör min intelligens? Eller varför inte ett tecken? Ett tecken som kanske sänds från Gud och som hundra år efter min död gör att jag förklaras som helgon. Kanske en diagnos som förklarar mitt sjukliga jag?

Medan jag väntar så ska jag bara sitta här. Oförglömligt vacker och lycklig. Lycklig över att det är ganska bra som det är. I väntan på något bättre alltså. Sen är det bara att slänga ut det gamla packet och in med den nya, hetare och bätte.

Jag kan ändå inte glömma att..
Hans röst är den hetaste. Hans händer är underbara. Hans kommentarer ger mig de skönaste egokickarna. Svarar inte när han ringer. Jag tycker ju inte ens om honom.

Jumping around

Många gånger har jag tyckt att Christopher är dum i huvudet. När han berättade att han skulle ta fallskärmscertifikat så minns jag att jag tänkte att nu får han väl fan ge sig. Nu sitter jag här och tänker att jag är nog lika dum i huvudet som han, trots allt.

Skillnaden mellan oss två är att han är otroligt strukturerad och rationell. En logikens man. En känslomässigt störd tänkare som noga överväger allting minst hundra gånger innan han bestämmer sig för något. Jämför och funderar. Troligtvis har han ett block där han kan kalkylera och sedan analysera skiten. Men när han väl har bestämt sig så blir det så. Punkt slut.

Jag är tvärtom. Jag är ju fortfarande en känslomässigt störd tänkare men också en explosiv, otålig och allt ska ske på en gång, helst-nu-innan-jag-hinner-tänka-efter människa. Jag får huvudvärk och blir otroligt rastlös av att tänka efter före. I mitt liv behöver jag direkt stimulans, får jag inte det är jag rädd att jag ångrar mig.

Hur rationell bör man vara och hur mycket behöver man tänka efter före för att ta fallskärmscertifikat? Jag vet att jag gillar luften och går igång på spänning.

Dessutom känner jag mig som en sopa bredvid er som hoppar själva. Ni som kan sticka upp i luften så fort vädret tillåter. Jag vill också bli vän med utrustningen, lära mig dess betydelse och skaffa mig tillit gentemot den. Jag vill bli herre över utrustningen och lära mig hantera den. Jag vill kunna se på min skärm, blicka upp i luften och tänka att nu jävlar, snart är vi där, du & jag.

Äntligen

Efter tre månader har jag hittat knappen. Vägen till fontänorgasmer och trippla orgasmer och fan och hans moster. Yeah right! Däremot har jag nu hittat rätt och hädanefter kan alla kommentera mina inlägg. Är inte världen fantastisk! För att inte tala om dagens teknik. Och dess användare.

Rimliga skäl

Har legat på rygg hela dagen. Inte bresat och så. Bara legat på rygg i gräset och blickat upp bland molnen. Tänkt på dem som svävar omkring däruppe. Gick hem och läste på lite om olika fallskärmskurser. Fattas det mig något eller är detta ännu ett infall av fullkomlig tristess?

Under tiden jag legat och funderat på hur det känns att sväva alldeles ensam däruppe så har jag tackat nej till allt vad fika och middagar och ölande heter. Numera är ensam stark. Inga mer flörtar. Inga mer översovningar för att du är trevlig och gillar mig. Inga mer råddjursögon eller menlösa dejter där det kanske kan säga klick. Fan heller.

Nu är det bara jag och min längtan.

Varför ska jag tacka nej till hoppningen?
Varför ska jag säga nej till något som ger mig kickar?
Varför ska jag inte använda mina pengar till detta?
Varför ska jag inte använda min fritid till det här?
Varför ska jag tråna när jag kan få det?
Varför ska jag titta på när ni hoppar?

Ge mig ett, ett enda rimligt skäl till att jag ska tacka nej till detta. Till vad livet har att erbjuda.