Fördomar

Fördom. Lika med förutfattad mening. Sådana har jag gott om. Jag gillar att ha fördomar. Jag har det om det mesta och de flesta. En del skulle nog vilja påstå att det inte är särskilt positivt att bära omkring på fördomar. Jag vet inte om jag kan hålla med. Mig gör det inget att jag har dessa fördomar. Tvärtom så skänker de glädjeämnen i den annars så tråkiga vardagen.

Jag har mest fördomar om folk. Folk på tunnelbanan men allra mest om folk på jobbet. Såna som man träffar nästan dagligen men ändå inte känner. Men som man kan störa ihjäl sig på. Och på andra för att de inte fattar hur pantade vissa är. En klok kvinna sa en gång att de första tio sekunderna har avgörande betydelse. Jag har svårt att säga emot henne på den punkten.

Dem allra flesta tycker jag är dumma i huvudet, redan från början. Klart att någon bättrar sig vilket gör att jag måste ändra mig. Jag skäms inte för att ändra mig. Jag skäms heller inte för att våga såga någon från allra första början. Jag giller inte dig och du gillar inte mig. Något som jag verkligen inte har något problem med.

Ofta så ändrar sig gemene man om någon och säger att jag tycks haft rätt hela tiden. Vad ska jag göra då? Mysa och säga "va va de jag sa". Oftast gör jag ingenting. Orkar inte bry mig. Har för länge sen slutat bry mig om vad folk tycker och tänker. Det är en asskön känsla.

Det här med att ha förutfattade meningar om folk och faktiskt våga erkänna det. Jag börjar tro att det är en gåva. Att Gud liksom valde ut mig som personkännare och sen är tanken att andra ska rätta sig efter mig. Fast det låter jävligt konstigt det med. Men någonting måste det vara för jag har sällan fel om folk. Dessutom är ödmjukhet en dygd.

För mig tar det cirka ett år att lära känna någon ny människa. Sen kommer man till stadiet kassera eller spara. Det blir jobbigt när man vill kassera men den andra inte fattar det. För många är ett år lång tid, men inte för mig.

Vill jag säga något med detta inlägget? Troligtvis inte. Bara ett stort tack till Anna, Angel, Emma, Peter, Karin, Lina, Malin, Erik, Hannah, Alex och Petra. För att ni är bäst. Världsbäst!