Rimliga skäl

Har legat på rygg hela dagen. Inte bresat och så. Bara legat på rygg i gräset och blickat upp bland molnen. Tänkt på dem som svävar omkring däruppe. Gick hem och läste på lite om olika fallskärmskurser. Fattas det mig något eller är detta ännu ett infall av fullkomlig tristess?

Under tiden jag legat och funderat på hur det känns att sväva alldeles ensam däruppe så har jag tackat nej till allt vad fika och middagar och ölande heter. Numera är ensam stark. Inga mer flörtar. Inga mer översovningar för att du är trevlig och gillar mig. Inga mer råddjursögon eller menlösa dejter där det kanske kan säga klick. Fan heller.

Nu är det bara jag och min längtan.

Varför ska jag tacka nej till hoppningen?
Varför ska jag säga nej till något som ger mig kickar?
Varför ska jag inte använda mina pengar till detta?
Varför ska jag inte använda min fritid till det här?
Varför ska jag tråna när jag kan få det?
Varför ska jag titta på när ni hoppar?

Ge mig ett, ett enda rimligt skäl till att jag ska tacka nej till detta. Till vad livet har att erbjuda.