Att nöja sig

Något som jag har stor åsikt om är folk som nöjer sig. Folk som nöjer sig kan man säga är ingen bra egenskap. Om man kan säga så. Nu sa jag så i vilket fall. Kanske när det gäller materiella ting som bilar, konsveröppnare och dammsugare. Kanske då är det förståligt med folk som nöjer sig. Varför köpa en ny om den man har funkar. Om man inte är en hooker på design såklart. Då är allt tillåtet.

Men gällande saker som rör ens inre, som har med det som har betydelse att göra. Det som är viktigt i livet. Det som skänker en glädje och energi. Det som verkligen är livet. Då är det under inga som helst omständigheter okej att nöja sig. För folk nöjer sig med mindre och jag kan inte låta bli att undra varför.

Jag föddes inte felfri så säg om jag har fel. Men visst ingår människor i små konstellationer föreställande relationer för att det smärtar dem att vara själva. I väntan på något annat, mera äkta, låtsas folk tycka om varandra. Det skålas, det les och det skrattas. Vissa bor tom tillsammans. För att folk inte vågar somna ensamma och inte vakna själva. Många vågar nog inte ta reda på vilka de egentligen är och då är det lättare att klänga sig fast vid någon annan. Gärna växa ihop och låta sin egen identitet sakta förkolnas.

Är det något annat som stör mig denna söndagsförmiddag? Kan ju lika gärna låta skiten rinna ur mig nu när datorn ändå funkar. Jag håller det lite öppet ett tag.