Insikt

Varför har jag inte tid för mina vänner?
Känns som att jag inte längre känner någon, alla är borta, borta med vinden.
Kanske är det jag som är borta.
Jag försvann.

Vad är det med den här klibbiga luften. Den beter sig på ett märkligt sätt gentemot människorna. Jag känner inte igen mig själv. Saker har omprioriterats. Saker och folk tycks inte längre vara lika viktiga. En fördelning och rationalitet har börjat att ta form. Plötsligt känns det som jag kan blicka mot världen på ett helt nytt sätt, ett sätt som kan få oanade konsekvenser. Ett sätt som lättar mig just för stunden men som kan få mig att sjunka i efterhand.

Humorn är det starkaste band vi har. Den förenar och skapar trygghet. Sakta börjar jag inse vad jag vill fylla mitt liv med. Vägen dit kan bli krokig.