Morgonångest

Hur ska man på ett snyggt sätt kunna markera för någon förälskad att allt man vill ha är vänskap? Det är svårt när jag vet att jag kommer att förlora på det. Gillar inte att förlora. Det gör ont och det svider. Kanske kan jag bara låtsas. Jag brukar ju vara bra på det. Låtsas alltså.

Tiden går och ibland undrar jag vad jag väntar på. Att det på allvar ska börja? Att jag ska bli förälskad vid första ögonkastet? Sagoförälskad. Att jag ska sluta att träffa människor som är totalt inkompetenta och stör min intelligens? Eller varför inte ett tecken? Ett tecken som kanske sänds från Gud och som hundra år efter min död gör att jag förklaras som helgon. Kanske en diagnos som förklarar mitt sjukliga jag?

Medan jag väntar så ska jag bara sitta här. Oförglömligt vacker och lycklig. Lycklig över att det är ganska bra som det är. I väntan på något bättre alltså. Sen är det bara att slänga ut det gamla packet och in med den nya, hetare och bätte.

Jag kan ändå inte glömma att..
Hans röst är den hetaste. Hans händer är underbara. Hans kommentarer ger mig de skönaste egokickarna. Svarar inte när han ringer. Jag tycker ju inte ens om honom.