Inse

Efter att ha sovit över på soffan är väl alla vidkommande ord endast och bara överflödiga. Ett bortvänt ansikte under kvällen och en stulen banan på väg därifrån under morgonens tidiga timma. Det säger väl allt. Hur kan du då förnedra dig till att fråga varför jag inte vill komma dit igen. Rub it in your fäjs men jag tänder inte på dig. Du är bra på alla sätt utom just det och för mig råkar det vara primärt. Gör inget mer nu, låt mig få behålla minnet utav dig som något underhållande och stundtals bra, ej fasansfullt. Jag har redan issues. Har inte ork med mera. Fast egentligen ångrar jag aldrig något jag gjort. Det passar inte mitt sätt att leva. Ånger är för andra, inte för mig.