När jag var liten var jag värsta tönten. Vågade ingenting. Ett snällt barn men ruggigt fegt. Så kan man sammanfatta mig. Vareviga dag lekte jag horribla och hårdhänta lekar med Alex. Idag är Alex en kuksugare så jag antar att jag inte bara var feg, jag måste ha varit djävulskt ful också. Eller så var det något annat som gjorde att Alex väljer snopp framför snipa.
Saker som andra barn gladeligen gjorde men som jag bangade på var; sova över hos mormödrar och andra personer i den åldern, gå på simskola och Mulle. Fram till andra terminen i årskurs ett tvingade jag mamma att följa mig till skolan. Töntigt va? Till råga på allt var jag lönnfet och ägare till en genomskinlig vit baddräkt med Knatte, Fnatte och Tjatte på.
Idag vågar jag; hoppa fallskärm, säga till folk att jag är kär i dem och visa känslor. Således är jag inte längre en tönt.
Det finns fortfarande en sak som jag inte vågar.
Men jag vill.
Jag ska.
Lyckas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar