Dagis

Att barn av dagisverksamhet stimuleras på ett positivt sätt, är jag övertygad om. Där lär barnen sig att ta hänsyn, dela med sig och ta för sig. En del riktigt bra saker som de annars inte hade lärt sig, ialla fall hade det tagit betydligt mycket längre tid. Förvissad om att de lär sig en hel del sattyg också, men inget som man som förälder inte klarar av att hantera. Gör man inte det ska man inte ha barn.

Förutom dagis behöver barn tid med sina föräldrar. Mamma som pappa. Om konstellationen nu ser ut som sådan. När jag var liten hade jag och pappa kvalitetstid som det så fint heter. Vi umgicks, han och jag. Ofta låg vi på kökssoffan och gjorde ingenting. Hur soft som helst. Det var bara vi två och en massa bra stunder. Vi kom bra överens. No probs.

Sen blev jag tonåring och tyckte mestadels av tiden att min pappa var en stor jävla idiot. En pinsam gubbe som bara gormade vad det än gällde. Utan att ha någon verklighetsförankring eller bakgrundsfakta. Bara gorm hela tiden. Idag tycker jag ungefär detsamma. Och han tycker att jag är otacksam och gnällig.

Så ska vi göra något åt det, för innerst inne älskar vi ju varandra över allt annat. Ska du, käre far, ta och visa dig från din allra bästa sida. Vad som saknas är kanske lite kvalitetstid så varför inte bjuda mig till Thailand nu när du och mutti ändå åker dit i januari. Lite välbehövlig och inte alls enerverande kvalitetstid med din yngsta och väldigt gnälliga dotter. Så att vi blir sams en gång för alla. För husfridens skull. Det enda du behöver göra är att bjussa på en liten Thailandstur! Som hittat!