Discifuckingplin 2

Jag. Gör. Saker. Som. Jag. Egentligen. Inte. Vill.
För. Att. Jag. Inte. Kan. Behärska. Mig.
Jag. Vill. Sluta. Med. Det.
Innan. Allt. Är. Försent.

Tex på sådana saker skulle kunna vara att överraska mor inte bara en gång med blommorna på Mors dag (okej dagen efter) utan att också passa på att överraskningsge henne bloggadressen. Var det så där apintelligent nu när jag tänker efter (läs: nu när det smaskiga verkar vilja bli skrivet). Men jag kände mig elak när hon inte får veta vart min lediga tid går. Som att jag är skyldig henne att visa att jag i alla fall har lärt mig att vokabulera och sätta komman på ganska okej plats. Sen tänke jag att det kunde vara ett skönt avbrott för henne på jobbet, bland alla kärringar. Sen tänke jag inte mer. Alls.

Det är tråkigt på jobbet. Jag försöker tänka att så inte är fallet men det är verkligen oroligt nu. Semestern hägrar mer än någonsin. Jag behöver sol och avkoppling. Inte regn och väckarklockor. Jag vet ännu inte om jag kommer få min mini before semester innan den riktiga, troligtvis inte. Håll alla tummar som går att hålla. Om inte annat för att jag ska vara ett litet mindre monster nästa vecka då jag också har turen att jobba sex dagar. Jihuu!

Jobbet gör mig just nu inte bara uttråkad och på dåligt humör, det gör mig även förvirrad. Så förvirrad att jag droppar detta och istället tackar Malin för en dejlig middag på Mamas & Tapas. Gott men inte särskilt trevlig personal. Dock död åt sl när både buss OCH tunnelbanan fuckat ur.

Får se om jag lyckas få ur mig nåt vettigt imorgon eller någon annan dag. Jag vet vad jag kommer drömma om. Hoppas jag vet i alla fall. Eller hoppas jag vet vad jag vill drömma om.

Torr humor

Huvudstadens Universitet gillar jag intet på något sätt. Not a place for me trots väldigt många overkligt sjuka och härligt skrattiga minnen därifrån. Särskilt tack till Universitetet för att du skänkte mig Malin. Jag tror att Malin är den absolut stördaste människa jag känner. När jag lär känna Angel lite mera tror jag hon kommer ligga tätt efter på den listan. Men nu handlar det om Malin, du är galen och underbart speciell. Exempel på torr och fantastisk humor var vårt telefonsamtal idag. Jag berättar om mitt mål att efter sommaren kunna göra 20 RIKTIGA (hävningar) och du kommer med frågan var jag brukar göra dem.. Ehh joo jag brukar passa på när jag är på gymet, när jag ändå är ombytt och så.. Haha, roligt va, garva då... Skitkul var det ju! Ialla fall då. Som vanligt hade man väl behövt vara där för att uppskatta det bisarra. Så är det med allt roligt. Förutom bajshistorien från Örebro, den kan berättas om och om igen, lika rolig varje gång. Hur kunde hon bajsa i en påse och glömma den hos one-night standet?

Jobbet

Jag är en sån som när jag tjänat staten åker hem och inte tänker mer på jobbet. Oftast är det så i alla fall, idag är ett undantag. Klockan ett brakade det loss, hade varit mycket intressant att bära en stegräknare idag. Uppskattar att dagens jobbmotion hamnar på dryga milen, lite mer kanske. Från klockan 13:04 till 17:27 satt eller stod jag inte still en enda minut. Hela tiden fanns det nåt som verkligen var tvunget att göras; 41 madrasser skulle bytas, advokater på besök, telefoner bytas, daktningar, folk duschas, nya förmågor som anländer, promenader som ska genomföras, nedflyttningar pga misskötsamhet, telefoner som ringer, uppflyttningar pga god skötsamhet, frågor som vill ha svar, bibliotekstanten som vill vårda och mitt i allt detta åker en kollega på däng. Bara sådär. Det går så jävla snabbt när det händer. För det händer. Ibland är det nästan så vi glömmer bort det. Kollegan klarade sig med ett blått öga och halvtrasiga brillor. Tack och lov.

På mitt jobb får vi aldrig riktigt riktigt slappna av. Misstanken mot allt och alla finns där hela tiden. Det kan ibland vara påfrestande. Undrar om det förändrat mig även privat.

Cyklade till jobbet, det gick oförskämt bra! Vilken superkondis jag har! Enda jobbiga var att styret är fett snett! Snälla söta rara nån, jag är ju så usel när det kommer till mekande och teknik. Hjälp mig...

Dynga

Jag skriver alldeles för mycket skit. Tur att jag jobbar resten av livet så jag slipper sitta och skriva menlösa inlägg.

Släkten

Jag väljer mina vänner men jag väljer inte min släkt. Därför har jag heller ingen skyldighet att tycka om dem. Det här med att alla familjer i en och samma släkt tycker om varandra existerar faktiskt, de finns mitt bland oss. De grillar korv, de åker skridskor, de spelar Alfapet, de har dragkamp och de skrattar & stojar. I extrema fall firar de säkert semestern tillsammans, i nån fin liten röd stuga på nån härlig kobbe i Skärgården (skääärgården…) Dem håller sig inom Sveriges gränser, att bege sig till okänt land är inte sånt som dessa släkter sysslar med. Alla tillsammans som en enda stor lycklig familj. Fast de bara är släkt. Jag har nog att tycka om min egen familj, som består av en mor en far och en syster. Och så systers familj, de har hunnit bli fyra stycken. En äkta man och tre kids.

Min släkt. På mors sida är den inte mycket för världen. En moster och en kusin. Kusinen är lesbisk men lever tillsammans med en X antal år äldre man på en gård långt in i de Östgötska skogarna. Flickvännen pluggar sitt typ sjuttonde år på Universitetet i Dublin, verkar opraktiskt. Moster är väl inte direkt efterbliven men jaa, nåt är det väl. Eller så vet hon bara inte bättre. Jag har inget emot dom om jag ska vara ärlig. Kusinen är rätt cool men har börjat bete sig underligt de senaste åren. Är det månne saknaden efter flickan som gör henne märklig.

På fars sida är det andra bullar. Herregud. Farmor och farfar visste hur sängkammaren skulle användas. En faster och två farbröder. Plus en farbror som gick och dog, cancer blandat med för mycket sprit, ingen bra kombo! Kusinerna på den sidan räknar jag till sju stycken. Sen vet jag att det finns nån halvkusin eller nåt annat ofint men det ska vi inte prata högt om. Lägg sedan till kusinbarn och ingifta makar/makor/flickvänner/pojkvänner/bonus kusiner så blir det en härlig blandning av folk som inte har ett skit gemensamt men som lik förbannat tvingas umgås över menlösa släktkalas!

Farmor och farfar är typ världbäst på att anordna kalas. Är det inte nån som fyller 85 eller 90 bast så finns det alltid nåt bröllop att fira. Och alltid är det lika trist. Eftersom jag jobbar rätt många helger har jag blivit förskonad några gånger men några härliga kalasminnen har jag ju ändock hunnit samla på mig. På det senaste kalaset kallade jag hon som satt bredvid mig för Vendela hela middagen, fast hon hette tydligen Kirsi och var inte alls flickvän till han som satt bredvid henne, de var syskon. Min farbors nya frus barn, dvs mina bonuskusiner. Vendela var i sin tur min kusins ettåriga bäbis och bäbisens mamma hette tydligen inte Emma utan Maria. Emma var exet.

På min systers bröllopsfest var det riktigt hallabaloo! Makens familj är så stor att jag inte ens bemödar mig räkna efter. Mina systerbarn Elvira, Hugo och Thelma har i alla fall en 22 kusiner vilket säger en hel del. Det bjöds på tacobuffé och inte nådigt med dricka. Jag visste inte att kareoke var så roligt och inte att morsan kunde dansa så. Dagen efter låg jag och min mor nedbäddade, som min mor sa ”det måste ha varit nåt med tacosen”. Men det var det värt, riktigt bra kalas! Och inte en enda från min släktsida var bjuden! Antagligen därför det blev så lyckat.

Det har varit lite si och så med sämjan i min familj. Ibland tycks vi inte prata samma språk och då kan det skära sig rejält. Men jag har lovat mig att bli bättre på att bortse från det och att tycka om dem lite mer. De är ju trots allt min familj. Och familjen, den tycker man om.

Sjätte sinne

Jag har tänkt på en sak väldigt mycket de senaste dagarna. Jimmy jobbade ju sin sista dag hos oss den 11 maj. I torsdags, den 24:e så satte jag mig vid jobbdatorn för att maila honom. Klockan var då ungefär 12:14. Jag skriver ett snabbt hejhopp mail för att undra hur han har det, klockan 12:17 trycker jag på sänd. Och upptäcker att jag klockan 12:16 har fått ett mail från honom. Är inte det stört om nåt? Jag menar, vi är inte sådana vänner att vi tänker & ringer & mailar varandra hela tiden, då hade det inte varit lika lustigt. Jag har sagt det förr och det är värt att sägas igen- jag har nåt som liknar ett sjätte sinne. Eller sjunde eller hur många det nu kan vara. Visst var det något utöver det vanliga..

Igår var vi inte bittra över vädret, finns ju så mycket annat att snacka skit om så varför ödsla tid på vädret. Men idag är det fan katastrof, det slår liksom aldrig fel. Regn och typ höst. Så idag får det bli den obligatoriska tvättningen och träningen. Steka kyckling och så måste jag köpa en ny mascara. Extrainsatt möte med föreningen ikväll. Jag hatar sånt, får lätt huvudvärk iaf. Mötet ska hållas i källaren och man får ta med egen stol om man inte orkar stå i en timma. Känns väl som det är rätt bra om jag pallrar mig iväg på det där skiten.

Två veckor sedan jag sårade dig. Har inte hört ett ord. Jag vet inte om jag ska höra av mig eller låta ytterligare tid passera. Jag undrar varför jag inte kunde hålla käften. Ville jag omedvetet att det skulle bli så här? Var jag trött på att alltid tassa på tå och planera mina ord för att det inte skulle uppkomma några missförstånd. Var jag trött på att att ta bästa gänget i försvar?

Jag vill ha en egen underjordisk gång till Östergötland. Ibland skulle det vara väldigt skönt. Och en till Malmö och lite till London. Fast då måste den vara vattentät.

Mors dag

Senaste dagarnas hjärnkapacitet har gått åt till att vara förbannad på diverse saker, lika bra att fortsätta när det finns så nödvändiga saker att vara arg på. Ta tex ordet paj. Ett svenskt vanligt bra ord, som kan betyda inte bara en sak utan två. Sen jag började hänga med John har det ordet används frekvent hos mig. Det som stör mig är att min fittmobil inte alls verkar tycka det är nåt bra ord. När jag vill skriva paj kommer dessa ord upp innan:

sak
pål
rak
sal
pak
säl
säk
pal
räk
sål
råk
ral
påk
päl
saj
raj
räl
säj
och så äntligen paj!

Jag förstår inte logiken.

Annan sak. Varenda gång jag öppnat kylskåpet har jag sett det och stört mig som fan. Alldeles för lång tid har det fått stått kvar men idag fick jag nog. Jag har idag slängt ditt äckliga gamla vitlökssmör. Du skulle ha vitlök på allt du åt. Vet du hur vidrigt det var? Bäst före datum var 060414. Fjortonde april tvåtusensex eller som vissa säger, tjugohundrasex. Nu finns det inga minnen kvar av dig, i alla fall inte i kylskåpet. Vore det inte lite roligt om jag skickade smöret hem till dig, du som var så ekonomisk och allt. Ska nog ta upp det ur soporna och göra ett litet fint paket. Man vill ju inte vara nån som snyltar.

Två helger avklarade, hälften kvar. Har skrattat så mycket idag att magen värker. Jag ska inte klaga, vi har bakat rabarberpaj, spelat Chicago (jag var rätt bra) och ehh inget mera. Men det har varit mysigt och tiden har gått fort. Dessutom var det en fin en som jobbade extra hos oss. Trevligt! Att det varit galet fint sommarväder och att det ska regna imorgon (min enda lediga dag!) har vi inte alls tänkt på. Faktiskt. Vi är inte missunnsamma bastards!

Grattis på Mors dag. Du tror att mitt telefonsamtal och Lizas blomma var mitt enda engagemang. Vad förvånad du ska bli imorgon när blomsterbudet kommer.

Åkommor

Det var då självaste... För ungefär exakt ett år sedan hade jag svamp (nä inte i fettan) utan på övriga kroppen. Jag tvingades äta meducin mot det. Tursam som man är så fick jag typ alla biverkningar dvs illamående, yrsel, aptitlöshet, svimningskänsla och diarée, viket varade i ca fyra månader. Släpp biverkningarna loss det är vår!! Nu verkar det vara dags igen då. Vad gör jag för fel? Jag duschar rätt ofta, byter sängkläder varannan vecka, håller mig till en sorts tvättmedel, äter inte saker folk i allmänhet är allergisk mot. D Ä R E M O T jobbar jag på kanske världens äckligaste arbetsplats. När ska risktillägg bli obligatoriskt?

Nåt annat skumt. Jag gillar verkligen inte paprika, Keldas färdiga soppor, fullkornspasta och huvudvärk. Jag har allt.

And. Du ringde idag och sa att vi måste bryta. För att du inte pallar mera. Jag förstår dig, det gör jag verkligen. Men hallå, glöm mig, släpp mig. Jag är otrevlig, blek, lite fet, har gropar i låren, emellanåt fett hår och så äter jag snor. Eller nej, det gör jag inte. Vi har ju så roligt tillsammans, kan vi inte bli kompisar?

Babyboom

Vissa hävdar att föda barn är som att skita ut en soffgrupp. Men det verkar väl ändå vara orimligt, inte kan väl det stämma?! En kompis till mig blev mamma för några veckor sedan och hon klämde fram en liten pluttfia på 2,2 kilo. Det måste ju mer liknas vid en ehh typ kraftig flytning.

Det här med barn. Många i min omgivning, alltså nära omgivning, de folk som jag gillar allra mest, håller på med barnafödande så det står härliga till. Jag har inte ens bytt en blöja (varken kiss eller bajs) och då har jag ändå tre livs levande syskonbarn. Hur dålig moster är inte jag? Men när vet man att man vill ha barn, är det när man redan har allt annat? Tänk om jag aldrig vill ha barn, för att jag inte fått något annat. Måste man vilja ha barn, ja det måste man för vem ska annars bry sig om en när man är gammal. Därför måste man skaffa barn. Jag ser ingen annan anledning till det, ialla fall inte just nu.

Jag är inte redo mentalt för att bli mamma. Det känns så stört avlägset, som det inte kommer hända inom de närmsta tio åren. Okej, fem då. Om fem år är jag 33 år. Det är inte lastgammalt, jag behöver kanske inte oroa mig. Teoretiskt låter det rätt rimligt, om jag inom det närmsta året träffar nån trevlig som kan tänka sig mig som mor till hans barn vill säga. I praktiken dock känns det helt jävla omöjligt. Har hört att man måste knulla en del för att det liksom ska bli nåt överhuvudtaget och jag är inte ett dugg sugen. Inte det minsta. Jag tror det är p-pillrens fel. Varför äter jag dem, de är ju inte direkt jättegoda. Jag vill allt annat än att ha en unge, jag vill bara känna mig lite kåt igen. Jävla pillerskit.

Egenskaper

En av mina absolut sämsta egenskaper, om man inte räknar med:

• att jag inte kan skilja på fantasti & verklighet
• att jag inte ens med ledighet kan koppla av
• att jag är rysligt dålig på mingel (tunghäfte-Mary dyker upp!)
• att jag inte kan ha sex lite kravlöst..
• med män
• eller med tjejer
  

är att jag är långsint. Jättemycket långsint. Vad att göra?

Sanna ord

Jag fick frågan om allt jag skriver på bloggen är sant. Och svar ja, allt jag skriver är sant. Just i skrivandets stund är alla ord sanning, min sanning. Som ibland kan te sig så skrämmande. Eftersom jag fick frågan så vet jag att det finns folk som läser och det gör mig naturligtvis glad men än mer- livrädd. Att folk vill ta av sin dyrbara tid för att läsa vad lilla jag har att spy galla över dag efter dag gör mig nöjd. Egokick om nåt. Men också, skrämmande som få.

Jag har ju tydligen ett behov av att få skriva om det som rör sig i mitt huvud. Ofta är det så rörigt och att inte ens jag kan reda ut begreppen. Varför tänker jag på det och varför gör jag så? Att skriva kan vara ett sätt för mig att överleva. Men jag får inte blir för personlig, jag får inte blotta mig själv för det skrivna ordet kan aldrig tas tillbaka. Jag får tex aldrig beskriva kyssarna som Darling Lesbos sköna tunga gav (hur kan kyssar påverka mig så) och jag får inte skriva om min längtan efter andra flickors tungor mot min. Att analysera varför du ringer mig och bryr dig och ringer igen och bryr dig och ringer hela tiden får jag inte göra, jag får bara acceptera läget och uppträda normalt. Känslan av att ibland vara alldeles ensam får jag inte dikta om, känslan av att stundtals vara trött på tillochmed mina vänner förblir oskrivet, känslan av att vilja vara liten hos mamma igen får jag aldrig berätta för någon.

Det är svårt att dra gränsen för ofta glömmer jag bort att orden är offentliga. Men jag gör alltid mitt bästa. Apropå det så har jag som mål att efter sommaren klara 20 RIKTIGA. Det och mycket mer att klara. För hädanefter räds jag ingenting. Jag ska inte vara rädd för framtiden. Jag ska välkomna den.

Vardagen

Vardagsjoks:
Jobbar enligt följande fantastiska schema: jobba fyra ledig en jobba sex ledig en jobba sex. Och det är inte straffbart? Men sen är jag ledig och då vill jag hoppa fallskärm. Jag behöver hoppa då. Längtar efter death-wish aktivitet! Märkligt.

Det går inte att komma undan, inte på nattetid i alla fall. I natt drömde jag så sjuka saker. Det fanns knappt någon som tyckte om mig, hallå, så hemsk är jag faktiskt inte. Hon och Han var ett par, mest för att göra mig illa och hämnas, nåt annat skäl kan jag inte komma på. Helt menlöst, för jag gillar ingen av er idag! HA!

Storhandlade med Petra & Adrian imorse, åkte bil till stora affären och kunde handla hur mycket tunga & stora saker som helst. JAG VILL HA EN BIL! Nu när CSN styr över mitt ekonomiska jag så är det väl inte ens värt att tänka på. Fast egentligen, hur dyrt kan det bli? Jag har haft körkort sen 8 oktober 1997, det är rätt länge. Jag är rätt gammal verkar det som. En endaste gång har polisen stannat mig och det var, antar jag, för att jag körde 118 på 50 väg (men det slutade lyckligt, inga böter ingenting). Om jag slutar köra för fort så kommer polisen heller inte att stanna mig. Således behöver jag varken ha försäkring eller andra onödiga saker som kostar mer än vad det smakar. Jag behöver bara en bil och en sån kan man väl lätt få för 20.000:-

På mitt jobb får man (gemene man) inte använda sig utav mobiltelefon. Det finns en fast telefon som anhöriga och andra utifrån-folk kan ringa på, om man! gett ut numret vill säga. Det är helt okej att flick/pojkvänner och andra ringer om man! känner att man! har nåt viktigt man! behöver säga. Frågan är hur mycket viktigt det kan finnas under en dag. En flickvän till en på jobbet ringer HELA JÄVLA TIDEN och ofta är hon dessutom rätt otrevlig. När hon ringer för tredje gången på en dag vill jag be henne dra åt helvete men det kan jag ju såklart inte. Det bästa vore ju om pojkvännen hon ringer till gör det men det är han väl för tafatt för att göra. Om jag vore hon, den efterhängsna flickvännen, skulle jag skämmas ihjäl. Nästa gång hon ringer ska jag fråga om hon inte skäms.

Nåt annat som stör mig något otroligt är när folk (läs: (kärleks)par) avslutar telefonsamtalet med "jag älskar dig". Är det ett sjukt beteende eller är det jag som är sjuk? Varför måste man säga det i telefonen? Jag trodde "jag älskar dig" betydde något mera än hej då. Men vad vet jag om kärlek?

Jag blir även galet irriterad på folk som står ivägen. Och på folk som tuggar tuggumi högt och smackande. Och på föräldrar som inte bryr sig om när deras små busfrön, i andras ögon, kanske snoriga monster visst får spela allan ballan och smeta snor på min nya väska medans piffpiff morsan smuttar på en latté.

Mest förbannad blir jag dock på "kompisar" som looovar att ringa för det var ju sååå länge sen och vi måååste verkligen ses. Varför då? Om man inte setts eller hörts på ett halvår och man tycker det är rätt skönt verkar det ju vara en askass idé att återuppta kontakten. Lovar gör man bara om man vet att man kan hålla det. Punkt slut.

Just det, jag gillar inte heller när "kompisar" som träffar tjej (faktiskt mest killar som uppvisar detta störda beteende och i min värld är de flesta straight) slutar att höra av sig. Va tror folk egentligen, att det är okej? Tror ni att ni ska klara er med endast en person i livet? Att en person kan ge dig allt du behöver. Att ni är välkomna tillbaka och att allt ska vara som vanligt. Fel. Så in åt helvete fel.

Nu ska jag laga storkok. Borde också använda min hallonröda Helly Hansen piké mera. Jag blir galet läcker i den!

Fy bubblan

Jag måste sluta svära. Pronto. Det är okvinnligt.

Bimbos!

Jag har.
Blont lockigt fint hår.
Stora tuttar.
Blå ögon.
Fina naglar (snart iaf).
Lindeberg jeans.
Jag.
Ler ofta.
Skrattar mycket.
Men inte fan är jag puckad för det!

Jag kan inte i ord beskriva hur satans trött jag är på just den sortens tjejer. Puckade brudar som gör narr av sig själva genom att försöka verka oklipska och genom det förefalla läckra och intressanta. Tvi för dem. Ett lysande exempel på denna osmarthet står en brud på mitt jobb för. Idag slog hon lite av rekord med sin otroliga dumhet då följande yttras: jag, en manlig kollega, en kvinnlig kollega och så hon, smart-ass! sitter i ett rum och pantade bruden frågar mig om jag har parfym (bara det, att jag skulle gå omkring med en parfymflaska på vårt jobb..) Nä, jag har ingen parfym, svarar jag. Gud så synd, jag luktar så himla äckligt, alltså jag stinker verkligen, säger geniet. Nej, det gör du väl inte, fortsätter min kvinnliga kollega. Joo, jag luktar verkligen asäckligt och så sniffar hon lite för att liksom markera. Nä men du luktar inte äckligt, säger återigen min kvinnliga kollega. Jo för jag luktar mens, jag har mens och det känns på lukten. Alltså hallå, jag vill inte lukta mens!
Min manliga kollega dör.
Av skam och sorg.
Hur jävla pantad får man bli?
Alltså på riktigt.
Lägg av.
Jag vill inte va av samma kön som du när du håller på så här.
Skäms fan ihjäl.

---

...












Borde ha skrivits i bloggen idag.
Idétorka.

Död år CSN

Vissa bestämmer sig Gud för att avsky redan från scratch, Han har nåt emot dom och vill göra livet så surt som Han bara kan. Gubbjäveln. Jag har fan inte gjort nåt för att du ska hata mig så som du gör. Tvärtom. När jag var liten gick jag i nån jävla torsdagsgrupp, tvingades lyssna på äckliga löjleväckande historier om hur lilla Jesusbarnet växte upp och gud bevare mig vilka sattyg han hittade på. När jag var tonåring sjöng jag i en tjejkör i Missionskyrkan, mest för att vi var kära i församlingens jämnåriga pojkar. Vi åkte på skidresa med (halv)galna fanatiker från det overkligt kristna Örmon (också det för att vi var kåta på vissa boys) och jag döpte mig vid 18 års ålder. Så kom inte och säg att jag inte fullgjort min plikt till Dig och Din jävla borg. Eller så är det bara lagen om alltings jävlighet. Som drabbar mig, gång på gång.

Hur som helst JAG HATAR CSN! Så jävla mycket. Tänker inte ens berätta hur mycket pengar jag är skyldig det vidriga stället. Och ja, jag vet att det är jag som gjort det största felet men hur i helvete är ert regelsystem uppbyggt? Det finns ju nada logik at all. Ingen alls. Jag hatar er jag hatar er jag hatar er. För alltid. Gör om ert penga-låne-system eller stäng igen era portar för gott. Ingen vill nånsin se er igen. För alla hatar er.

Men jag älskar mor och far. Mest för att de är långt mindre långsinta än vad jag är men också för att de alltid ställer upp för mig. Trots att jag beter mig som en snorunge. Fast det gör ni med ibland. Utan er vore jag så mycket odugligare. Tack. Tack för allt.

Dum dröm

Menvaedenudå?! Goda sömn kom tillbaka till mig. I natt har det inte varit roligt. Det började med att jag inte kunde somna. John och jag hade ett relativt långt sms-prat om hur man på det allra värsta sättet dumpar nån. Är det genom sms eller är det än värre att bara skita i det, liksom låta det rinna ut i sanden. När jag väl somnar så är det för att drömma om döden. Det har jag fan inte förtjänat. Känner mig inte ett dugg pigg och alert. Hoppas folk är fina och snälla på jobbet. Har ingen lust att brottas idag. Döden är ju otäck ju.

Life´s a bitch and then you die

Jag visste att det var för bra för att vara sant och ikväll fick jag alltså även bevis på det. Jag kan tydligen inte vara glad i mer än ungefär två dagar i följd. Ikväll rasade nog allt. Jag kan inte ens förklara varför vilket inte direkt gör att det känns bättre. Det kan bero på att jag inte ser mig själv i någon typ av vettig framtid alls. Det kan också bero på att jag, efter långt mer än vad som är bra, har känslor kvar som jag bara vill.. ehh bli av med? Mardrömmar som fortfarande förföljer mig. Dagdrömmar om vad som kunde varit. Fantasier som aldrig kommer uppfyllas. Hatkärlek som aldrig verkar vilja försvinna. När i helvete ska jag få glömma? När ska jag få gå vidare? Det känns allt annat än rättvist att ingenting jag försöker med för att börja om verkar fungera. Du känner ju inget längre. När är det min tur då?

Flera av er tycker säkert att jag bara spelar martyr men å andra sidan så tvingar jag inte er att läsa. Så här känner jag precis just nu. Imorgon är en ny dag. Är det något jag lärt mig om mig själv den senaste tiden så är det att jag har utvecklat ett alldeles extraordinärt jojo-humör (som ständigt behöver underhållas) vilket kan ses som en plåga för folk i min omgivning.

Jag borde återuppta kontakten med min samtalsterapeut igen. Jag gillade aldrig damen jag hade då men ett år har gått och det borde ha kommit nya förmågor. Ny lyssnande öron, vidsynt och tålig men absoluuut inte dömande, bara någon med sitt stela och opersonliga men ack så analytiska sätt kan få mig att se mig själv och vad jag vill gör är och kan. Och för det förväntas jag pröjsa 250 spänn/h. Exkl moms.

Jo förresten, jag har börjat hata kärlek. Är det kontroversiellt nog?

Det här inlägget borde inte bli publicerat. Jag gör det ändå, alltid retar det väl nån.

Handla aldrig färg på Börjes

Jag är som bäst tidigt på morgonen. För att inte säga fenomenal. Snabb, effektiv, pigg och glad. Sen går det bara utför. Trots sällskap. Klockan 13 träffades Anna och jag (då hade jag vaknat, frukostat, promenerat så jag fått en blåsa, handlat, dammsugit, tvättat och lagat kanske världens godaste veg lasagne!) för att göra ingenting på fyra timmar. Vi tänkte att vi nog skulle vilja göra nåt på riktigt men det gick liksom inte. Gjorde några halvdana försök men det gav inget vettigt. Trodde vi ja. Men ack så fel man kan ha. När jag tänker efter har ju dagen faktiskt varit alldeles wunderbar. Vi har hängt med varandra och gjort abslout ingenting. Smurfat runt och glott i skyltfönster, druckit te, spelat Fia med Knuff, handlat färg och ätit vindruvor. Det är ju precis det vänner är till för. Ibland behöver man inte ha tokroligt, det räcker att bara finnas för varandra. Ha nån att hänga med och kanske byta nån mening med emellanåt. Tystnaden kan ibland vara nog så god. Tack för att vi kan vara såna vänner.

Sömnen

Jag sov upp och ner i sängen i natt- är det därför jag vaknat på rätt sida?

Jag sover bra om nätterna, det har jag gjort i flera veckor nu. I alla fall två. Och det är inte illa för att vara jag. De sista fyra nätterna har jag inte ens behövt gå upp för att kissa. Det är fuckning unbelivable! Och så skönt. Nu har jag lätt för att somna, ligger inte och tänker/oroar/fantiserar över saker jag ändå inte kan göra nåt åt. Jag vaknar inte mitt i natten för att sedan ligga vaken och vrida & vända på mig tills sömnen omsluter mig igen, flera timmar senare. Drömmarna stör mig inte. Kanske drömmer jag inte längre. Kanske var mitt vrid och vänderi bara en känsla utan drömbilder, en upplevelse av otäck ensamhet, hotande fara.

Emma ska sova här på onsdag. Det ser jag fram mot. Fast hon snarkar. Trots att jag har en 160 säng så får hon ta soffan. Nån måtta får det vara. Fast jag önskar ju att jag kunde erbjuda henne ena halvan av sängen. Men det kommer jag inte att göra, för jag kan inte sova med andra människor tätt intill mig. Ibland sover jag på soffan, för att mina gäster ska få det allra bästa. Det vill jag dem, mina vänner, det allra bästa. Men inte på onsdag.

En av anledningarna till att jag inte känner mig färdig med Göteborg är att jag sov så otroligt bra där. I en 120 säng somnade jag som ett barn och sov mig leendes igenom hela natten. Med en annan människa på armslängds avstånd. Det var inte läskigt, otäckt, för varmt eller för kallt. Det var bara så naturligt. Och så länge sen.

Fitt..

Neeeej, jag har inte längre en dator. Jag har en fitt-dator! Jävligt stor skillnad på det om jag får be. För några veckor sedan var jag utan TV, under tiden stod det en sån där, just det, fitt-TV och tog upp plats. Att mobilen är en fitta vet vi ju sedan länge.. vad blir det härnäst? Kan cykelpumpen förvandlas till en fitta? Kastrull, plattång, strykjärn.. Kan nån bara ringa mig och tala om vilken knapp jag ska trycka på. Helst nu för jag ska snart lägga mig!

Nolltrefyrtio pip

En avklarad. Tre kvar. Jag ska minsann jobba F Y R A helger I RAD! För det tyckte jag verkade som en god idé när jag lade schemat. Hur jävla dum(smart) får man bli... För pilutta dej, jag behöver inte jobba en endaste helg till i sommar! Jag behöver bara vara asledig V A R J E helg och ligga på beachen och vara apläcker! Käka glass och kaste freesbe! (And I have 35 dagars sammanhängande semester PLUS förhoppningsvis 14 dagar (minst 9) tre veckor innan 35-dagaren..) Så därför får jag snällt gå upp kl 05:22 varje lördag och söndag fram tills the real summer is coming!

Och det behöver inte ens vara så jobbigt att gå upp klockan tjugotvåminuteröverfem när man vet att det finns folk som har det värre, för att de är så ohyggligt mycket korkare än jag! En arbetskamrat bor på ett avstånd från jobbet som kräver att han går hemifrån låt säga 05:40 när han börjar 07:00. Galet och dumt att bo i skitstockholm, tänker ni nu. Än mer galet är att mitt jävla jobb har en outtalad regel som säger att man minsann är på jobbet en kvart innan, som den akademiska kvarten fast tvärtom. Imorse när denne kamrat begav sig var det lite mörkare än vanligt, lite kallare, lite tystare, lite stillsammare, lite mindre vanlig buss och lite mer nattbuss. För att klockan inte alls var 05:40 utan 03:40! Idioten hade gått upp klockan tre, brett sig några mackor, foliat in kladdkakan som han hade bakat kvällen innan, för att ta med till oss! Hur snäll får man bli?! Och åkt till jobbet. Det är så sjukt roligt när det händer andra. Haha!!

Discifuckingplin

Jag gör saker som jag egentligen inte vill. För att jag inte kan behärska mig. Jag vill sluta med det. Innan allt är försent.

Sardinien!

Då var det bokat då! Bästa gänget åker till Sardinien! Förra årets Barcelona kan bli svårt att slå men jag har en känning att årets resa kommer bjuda på så mycket annat, italienare tex. Har aldrig legat med nån italianboy, har nån av oss det? Shit va vi kommer få ligga flickor, vi kommer bli dunkna gula och blå flera gånger om... Om vi nu kommer ha tid med det vill säga. Jag och många med mig (and that was for you honey) längtar efter solvarma klippor, rosévin, skratt & humor, goda frukostar, turkost hav, tanga, ljumna sommarkvällar och fnittrig galenskap. Angel som var råtta i hennes tidigare liv kommer säkert vilja mumsa på en del ost. Vi kommer få det så himla underbart. Som Anna sa, med er, bästa gänget, skulle resan kunna styras precis vart som helst. Vi är helt enkelt så bra för varandra. Skål för en vacker vänskap. Och en sjuhelvets resa!

Jag

Jag är inne i en mindre bra period nu. Det är så typiskt mig. Med våren kommer inte bara sol och varma vindar. Även bitterheten och rädslan tycks koppla ett stadigt grepp om min arma själ. Kanske är det då man visar sitt rätta jag. Vännen Anna definerade mig härromdagen enligt följande. Kommande bör läsas med en rapp & gäll röst och med aningen för högt tonfall för att det ska vara behagligt:

"Mary, du är en sån som bara och endast gillar jordgubbsglass. Du låter alla få veta att det är just det du gillar och inget annat. Nästa dag gillar du helt plötsligt päronglass och alla i din omgivning får veta det. Att du minsann ALDRIG har gillat nåt annat än päronglass gör du snabbt klart för alla i din närhet".

Är det så? Det känns så hårt och kallt och tråkigt och verkligt. Jag är sån. Vare sig jag vill eller inte så är det precis så jag är. Jag kan inte rå för det och jag jobbar nog heller inte med att låta det ske en förändring.

Jag kan inte låtsas om saker och ting. Jag kan inte vara någon annan än den jag faktiskt är. Tex kan jag inte låtsas tycka om någon, finner jag inte någon intressant kan jag inte ge den personen av mig själv. Jag behöver stimuleras och utmanas, får jag inte det så kan det lika gärna vara. Jag krusar ingen och jag är hellre själv än ensam bland miljoner av andra, oviktiga andra.

Jag är usel på att mingla och att ta med mig till en stor fest är ingen höjdare. Känner mig bortkommen och efterbliven, ful och finnig. Det är lite märkligt för jag kan ju föra mig även i stora sällskap, fast jag litar inte till min egen förmåga. Och jag tycker inte om det. Ytlighet är inget för mig. Och ja, jag har många och mycket fördomar. Även det en rätt kass egenskap.

Däremot är jag en guldgruva i mindre sällskap. Bara jag kan slappna av. Slog mig just att det är just DÄR problemet ligger. Jag känner ingen som är så dålig på att slappna av som jag själv. Bara jag klurat ut det så ska alla mingelproblem lösa sig (förresten, samtliga problem). Är det inte fantastiskt?!

Jag kan inte riktigt öppna ögonen. Är det för att jag inte vill se hur världen ser ut eller är det för att jag inte vågar se hur världen ser ut. Det gör ont när jag försöker öppna ögonen. Jag stänger dem en stund till, kniper och vägrar vara delaktig i livet tills det känns lite lättare. Hur lång tid orkar jag hålla mig undan innan verkligheten vågar bli till nuet. Om jag fortsätter leva i dåtiden eller framtiden och inte släpper in realtiden får jag skylla mig själv. Skylla mig själv och ångra det i äldre dagar. Det vill jag inte. Sakta öppnar jag ögonen, en bit i taget, steg för steg, dag för dag.

Håhåjajaaa

Nattens sömn gjorde mig inte till en bättre människa. Sovit bra, inga onda eller missvisande drömmar som smygit sig på och förvirrat mig men ändå helt off. Ledig idag och vete katten vad jag ska företa mig med förutom att träna, laga mat, köpa nya promenadskor, städa och läsa bok. Räcker det mån tro? Vad hände med solen? Mina planer att ligga o slöa i Tanto förblir outvecklade planer.

Jag har ingen lust att skriva. Eller joo det har jag men jag är rädd för hur det kommer se ut, hur formuleringarna kommer gestalta sig och resultatet bli. Hela jag vill nog skriva men det funkar inte. Inte nu. Hoppas sen. Är irriterad och jävlig att ha att göra med idag, det känner jag redan nu.

Erik har namnsdag idag. Gratulerar mitt hjärtligaste!

Peter Knutsson

Senast det hände var i fredags, om man inte inte räknar med idag då. Jag fick mersmak och tycks ha gjort ett gott intryck. Jag kommer med största sannolikhet att få göra det igen, kanske större delen av sommaren. Köra bil. Tjänstebil. Eller tjuvbil. Asroligt. Vad jag förstod var det MYCKET att göra idag och jag fick köra nio vändor till tre olika ställen. Utan att krocka, skrapa eller meja ner någon annan. Mycket bra betyg!

Det absolut roligaste under dagen var att jag såg Peter Knutsson inte mindre än två gånger. Hur länge sen var inte det då. Han gled fram i sin målade bil och såg precis likadan ut som för hundra år sen, varför åldras inte den mannen?! Skulle inte han sluta röka? Såg inte så ut i alla fall.. Jag bara mös inombords, självaste Peter Knutsson, the man the master the one! Ni som känner honom kan förstå mitt klimax, vilka känner honom av mina läsare? (har jag några läsare?) Skulle vara Christopher då men han läser knappast. Jag vill nästan ringa C och be honom läsa, bara för att att tvinga honom tänka på Peter Knutsson. Du skulle sitta och flinflina för dig själv, härma honom när han svarar i telefon.

Många förevigade minnen tillsammans med Peter Knutsson, ett som toppar listan är när han och jag skulle baka negerbollar. Det var nån astråkig röd dag och erfaren som man var drog jag av ronderna skitsnabbt för att kunna göra andra, roligare saker, tex baka med Peter Knutsson. Hem och hämta ingredienser och sen baka baka la la la baka kaka. Blir skitbra, i med havregryn, socker, kakao och så lite vatten. 3 dl. Oj så blött utbrister Peter Knutsson! Ähh fan säger du, blir ju kanon, fast ja, lite blött kanske, svarar jag. 3 msk vatten hade varit en bättre idé. I med resten av havregrynen, sockret och kakaon. Blev världens största negerbollsmet. Skitäckligt! Inte visste jag att Peter Knutsson var en sån jävel på att baka!

Andra saker att göra när man hade tok och snabbrondat var att hänga på radion. Det var egentligen inte så kul men i brist på annat underbart tidsfördrivande. I början hängde jag där för att jag kände Jocke på radion, sen lärde jag känna Christopher på radion. Sen kände jag båda, idag känner jag bara Christopher. Tror jag. Om jag ens gör det. Jocke på radion var rolig tills han träffade sin tjej, då blev han en tråkmåns. När bäbis kom blev det katastrof. Men han blev smal, då blev han snyggare, men inte ett dugg roligare. Tråkigt och tragiskt.

Christopher på radion var redan smal och blev ännu roligare med tiden. Han är fortfarande rolig. Och saknad.

Dagens snygging: Mackan (hot as always)
Dagens hoppsan: bränt barn luktar illa
Dagens ouuups: nära att köra på en människa
Dagens va fan: det var metallfil inte glasfiberfil
Dagans ligg: möglar snart igen
Dagens svar: Dogans från phs
Dagens promenad: från jobbet och hem
Dagens sång: jamåduleva för Jocke
Dagens middag: korvstroganof med korv minus lök
Gårdagens bästaste nyhet: Emmas brors cancer tycks ge med sig. Tack. Tusen tack. Vi behöver dig lillebror.

I smyg

Jag gillar dig i smyg.
Jag tänder på dig i smyg.
Jag vill ha dig i smyg.
Min kropp skriker efter din.
I smyg såklart.
Längtar och väntar på att få känna dig mot mig.
I smyg.
Bredvid mig.
Vid mig.
På mig.
I mig.
I smyg.
Jag vill säga det här till dig i smyg.
Vill berätta vad du gör med mig i smyg.
Jag älskar dig i smyg.

Kadyng härligt

Vilken kadyng härlig dag, fett najs att vara ledig mitt i veckan. Gillar det skarpt. Särskilt när solen lyser och jag har en längtan efter att få vara ute. Frisk luft är så underskattat. Mer frisk luft åt folket!

10 RIKTIGA (fan va jag är stark och snygg inför sommaren) och så iväg och promenera med Anna. Du var så härlig när du kom cyklandes emot mig, jag fick en glad känsla i kroppen. Livet behöver inte vara så komplicerat. Bara en vän, en cykel och fint väder. Du tog mig med till Långholmen. Tack för det. Hur kan det vara så vackert nästan mitt i stan, slutar aldrig att förundras över det. Mark, jag ska ta med dig dit i sommar. Vi tar med oss filt, tetra, badkläder och Alex och så stannar vi där över sommaren. Jag visar dig Sverige och du vill aldrig mera lämna landet.

Vi promenerade runt, talade till en början rätt mycket, sen behaglig tystnad. Bara gick där bredvid varandra och njöt av varje sekund. Stannade till på en bänk, delade systerligt på ett äpple. Du skar det med din nyckel och jag fick rättvist välja bit först. Jag visste inte att äpple kunde smaka så gott. Knarrande trätrappor. Det är något visst med det. Som ett lugn som sänker sig över en när fötterna når plankorna, tar en framåt. Vidare.

Sen Hannah. Shit vad du passar att vara gravid, trodde inte det skulle vara så självklart för dig. Världens bästa mamma. Delat med Petra, Nettan och Therese då. Och min egen mor såklart. Hon är också bäst. Kitty, du är så satans snygg! Jag vill också ha en fin mage. Fast först vill jag ha en bil. Jag vill faktiskt hellre ha en bil än en unge. Skönt att den pinnsmala gravida inte skämdes för hennes sug efter muffins. Jag beställde mat och Hannah chai latte och muffins. Mums mums glufs glufs, sen beställde hon en omgång till, nu med te och muffins. Säg om det inte är underbart. . And thats why I adore you honey! Mitt sockersug mättades en aning efter gårdagens kladdkakeorgie. Det är märkligt vad man kan känna sig sugen på olika saker, oftast rätt fettfeta typ chips, choklad, bregott och scones. Skulle allt det feta läggas på ett fat och liksom bara ligga där och feta ut sig är jag rätt säker på att man snart skulle känna sig rätt avsugen.

Godaste vän

Guten Morgen! Gick och la mig två minuter över tolv igår, vaknade sex minuter i halv nio. Då hade jag sovit ungefär (måste räkna) åtta och en halv timme, uppskattningsvis lite mindre. Grus i ögonen och kli runt munnen. Jag behöver sova nio timmar för att funka. Ska vara morgonaktiv på gymet idag, göra minst tio RIKTIGA armhävningar. Sedan ska jag duscha och äta risotto. Och sedan träffa favorit Hannah. Åhh så jag längtar. Det var alldeles för länge sen, det vet både du och jag. Jag har varit på väg att sjunka ner i det där dåliga tankemönstret igen- att du inte behöver mig. För att jag inte har större lägenhet än 38 kvadrat, ingen bil, ingen sambo, ingen bäbis i magen och inga andra parkompisar. Du tänker säkert aldrig ens på det, det är bara iddijot jag som gör det. Tänker och blir avundsjuk, för att alla verkar ha det så jävla bra. Det är så onödigt dumt av mig. Det ska bli härligt att sitta med dig på Muffin & Co, lite av vårt place. Du kommer vara så himla vacker med din jättemage. Jag kommer sitta där med min jättehjärna. Och vara glad över att vi är bland dem godaste vänner.

Trött kväll

Det är behagligt att somna med magen lagom mätt av kladdkaka, glass och jordgubbar. Att ha legat på soffan och varit trött och ful, men ändå haft det bra.

Det är inte behagligt att ha gjort någon ledsen. Det gjorde jag idag och det var inte min mening. Jag är ledsen, förlåt. Jag hoppas det kan bli bra igen. Vi förstår inte alltid varandra fullt ut. Kan inte säga så mycket mer nu. Du väljer. Och jag såklart. Jag har redan valt och det var att vara ärlig. Från början. Min mage är full av kladdkaka.

Livsviktigt

Om Du bara får göra en enda sak till i detta liv. Skulle det då vara att anmäla dig till donationsregistret? Förmodligen inte. Förhoppningsvis får du göra väldigt många fler saker än ynka en. Att klicka in dig på

www.livsviktigt.se

kan vara en av dem.

JoJoJoJohn

Kompisar kan man tycka mer eller mindre om. Vänner kan man bara tycka mer om. Vissa älskar man. Man ska inte skriva man, man ska skriva jag. Jag har en vän som heter John, han är speciell och jag tycker väldigt mycket om honom. I mångas ögon ses han nog som en liten odräglig skit men jag vill säga en gång för alla att han faktiskt är rätt mogen och kanske också lite vuxen. En gång har han gjort en sak som påminner om vuxenhet och det räcker för mig. Han har sinne för att tänka på saker som ingen annan tänker på och det gör honom till John. Om jag skulle bli strandsatt på typ en öde ö skulle jag vilja ha med mig dig, John. Läs hans blog www.knytkalas.blogspot.com och förundras varifrån han får alla sina ideér ifrån.

Släppa taget

Internet förstör sakta men säkert mitt liv. Allas liv men det är bara vissa utvalda som lider av det. Jag hatar internet och vad det gör med mig. Kan inte den här jävla dagen vara över snart. Jag får panik. Vad är det för fel på mig?

Varför har jag börjat att tänka på Dig helt plötsligt? Och varför har han flyttat. Och varför bryr jag mig? Själv eller med Henne? Varför kan inte människor som valt bort mig sluta älskas av mig? Varför är mitt hjärta så gott mot andras och så orättvist mot mitt eget? I flera veckor har du snurrat i mina tankar utan att jag kan sätta fingret på varför. Jag har inte sett dig, inte hört dig, inte drömt om dig men lik förbannat finns du hos mig. Det har nästan gått ett år sen vi sist sågs och sakta börjar minnet av dig blekna, tills nu. Med ens minns jag allt som igår. Dina ord, din doft, din kropp, din vekhet och din godhet. Du var alltför god mot alla utom dig själv. Var jag med dig för att jag trodde att jag skulle kunna förändra dig, få dig att leva det liv jag ville ha. Jag ville ge dig hela världens alla fina ting men vågade inte ens ge dig hälften. Gör det ont i mig för att ditt liv fortsatt utan mig? För att inte jag kunde ge dig lyckan. Jag ville ju inte ens ha dig. Jag var så otroligt förälskad i dig. Om jag visste att du visste det skulle det vara så mycket lättare, intalar jag mig.

Jag måste växa upp, men inte idag.
Jag är liten och ensam.
Låt mig va.

Hurtbullen

Masade mig iväg till jobbet för att få upp flåset lite och för att få dagen att gå, måste jag motvilligt erkänna. Under en timmas tid befann jag mig alltså i en träningslokal. Hann med löpbandet, cykel och nån annan hightech maskin innan jag bestämde mig för att satsa på styrka! Jag klarade åtta RIKTIGA armhävningar och 48 oriktiga. Och kanske 40 situps. Vem var så dum att komma på att det finns oriktiga, det är ju ändå de riktiga som räknas. Att bara orka åtta RIKTIGA och rätt många oriktiga säger bara en sak- att jag inte har nån disciplin alls! Klart som fan att jag hade orkat minst fem till RIKTIGA. Jag vill boxas och kanske gå på spinning, inte vara instängd i en sunkig underjordslokal och låtsasträna.

Det positiva som hände var att några (troligtvis snutar) frågade mig om jag skulle vara med och lira innebandy. Efter en supersnabb överläggning insåg jag att ingen av dem var fuckable. Nu i efterhand inser jag att det kan ha varit mer folk som skulle spela. I vilket fall var det trevligt av dem att fråga!

Köpte med mig jordgubbar hem, jättegoda och inte så dyra. Vad hjälpte det? När jag är på det här humöret är det endast och bara choklad som kan döva. Jag vill att det ska bli måndag. En bra sådan.

Fucking sunday

Skitdag! Jag hatar söndagar. Varför finns söndagar? Är det nån som gillar söndagar? Jag är på svindåligt humör. Elvira fyller 9 idag. Hurra! Hade jag velat vara där och fira? Saker som gör söndagar helt menlösa:

• jag får inte äta godis
• jag hittade en katt som jag trodde var Tiger, förföljde den i 30 min innan jag insåg att det måste vara vilken katt som helst
• jag var sugen på att träna men skorna står på jobbet
• jag ska laga korvstroganf men har ingen lök eller korv
• alla är i Götefuckingborg

Tråk..

Jag är ett mysmongo. Ett tvättäkta mysmongo som allt som oftast går klädd i lösasittande mjukisbrallor och maläten T-shirt från min tidiga karriär som basketpro (nån mer än jag som gjort självmål?). Jag går igång på unken lukt och ingnodda matrester. Nä så illa är det faktiskt inte, nu överdrev jag en aning. Det blir ju oftast mycket mer underhållande så.

Förutom ett 21 minuter långt samtal med Malin så har jag inte snackat med någon levande varelse denna helg. Haft städdag, läst bok och svullat choklad (såklart inte duschat). Malin hade, liksom jag, varit delaktig i den årliga vårliga städdagen (alla som bor i bostadsrätt know the feeling) Kan väl lugnt säga att min städdag tycks ha varit bra mycket skönare än hennes. Helt plötsligt hade damerna som bor på Malins gård saknat överkropp. Vad är det för mening att stå där ute om man ändå inte hjälper till? Helt handlingsförlamade, herregud, gör nåt, ta en kratta, borste, skyffel! MÄNNISKA TA OCH HJÄLP TILL!! Ensam är inte stark. När jag bäst höll på i rabatten (gud så jag rensade, krattade och bar löv, was I born to do this) kommer en, antagligen, ny bostadsgäst och glodde på mig. Hjälpa till antog jag men jag vet fan inte. Klädd i ljusblå kortärmad blus, tajta jeans och guldballerinaskor. WHAT? Vad är det för fel på folk, vilken jävla idiot! Hon var ful men ganska smal men man har ändå inte sådana kläder en dag som denna. Hallå, det är städdag i förorten och du kan vara hur ful du vill. Nobody cares. Vad jag hade på mig vill ingen veta. Städdagen avslutades med gemensam fika. En snäll tant hade bakat bullar till alla, smaskandes stod vi där och log mot varandra, nöjda med vårt dagsverk. Hmm vad gott.. åhh så gott. Underbart goda bullar hörrö! Javisst om det inte vore för all jävla kardemumma du prompt var tvungen att stoppa i. Kardemumma är skitäckligt, tredje äckligast efter ananas och marsipan. Visst vore det bara så trevligt om alla grannar kunde samlas och ha en gemensam grillafton, ja på gräsmattan vid 9:ans port. Nu innan gräsmattan blir fylld av maskrosor. Och alla tar med sig nåt, Pia du kan göra den där supergoda matiga pastasalladen med bajs och Göran, du sköter väl grillen. Jag måste bara få receptet! Sen kan alla dricka snaps, kanske vänsterprassla och slutligen bli osams för att INGEN städar i tvättstugan. Ja visst vore det fantastiskt om alla grannar slösade bort en lördagkväll på varandra. Jag kan förresten inte på lördagar, då hänger jag med Gabriel!

Förfest hos Gabriel

Klockan 19 en lördagkväll! Gabriel kunde ju ha fått en bättre sändningstid, eller.. Fast jag verkar ju ha glott och säkert många fler med mig. Förfest hos Gabriel är fett underskattat! Är man inte redan religiös så blir man garanterat det, herregud va det svänger! Alla är så sjukt lyckliga och alla är stört välkomna! This litte light of mine I´m gonna let it shine! And all I want is to be a part of your happy thing.. NO I DONT! Tror inte ett skit på kyrkans makt och välmening! Eller dess makt tror jag ju på, religion startar väl rätt mycket krig. I de svenska frikyrkorna är det mycket tjo & tjim och minst lika mycket hysch hysch! Men jag längtar redan till nästa lördag, love you miss you Gabriel!

Hörde att det är galet dåligt väder i Göteborg. Inget går som det ska där (inget ovanligt alltså). Regn och blåst och snö och orkan och bränder och storm. Fy fan va tradigt. Jag har det mycket skönare här hemma, med Gabriel. This litte light of mine..

Erik är i Götet. Han tycker det är en god idé att spinga två komma två jävla mil. På samma gång liksom, inte dela upp det i låt säga fyra mera humana träningspass. Shit va ont i bena du kommer att ha, hahaha... Johanna är i Götet och hejar på annat folk som kutar. Anna är i Götet för att bli smålullig och dansa asset av sig på Dancing Dingo. Christopher är i Götet för att han bor där. Alla andra som jag känner är hemma och är gravida. Amen.

Blinda träffar

Peter har träffat sin blivande fru mellan tangenternas smattrande och endast en bildskärm som skiljde dem åt. Snart skiljer inte mycket dem åt. I mitt eget liv hände inte mycket mer än att jag antingen blev förälskad i någon som jag redan kände eller så blev det bara vänskap av alltihopa. Så trött på det och eftersom jag är modig av mig så tänkte jag att why not! Som en rolig grej, sagt och gjort. Jag har alltså varit medlem på Spray. Med betoning på har. Den korta perioden av mitt liv är sannerligen över, det var inget för mig. Eller gav jag må hända upp alldeles för fort? På tre och en halv månad hann jag stöta på en hel del äckel (vad tror folk igentligen) men också en hel del folk som faktiskt var rätt roliga. Det konstiga var att alla killar som både kunde sätta kommat på rätt ställe OCH hade ett fördelaktigt yttre som just tilltalade mig ALLTID var rakade. Jag gillar ju inte det. Rakade på huvudet alltså, andra ställen låter jag vara osagt.

Jag hann med fyra dejter (ganska bra jobbat) och sedan tog mitt tålamod slut. Sedan blev jag förbannad, förbannad på att folk inte kan vara ärliga från början. Med hur dom ser ut. Det allra värsta var han som hade så himla fin röst och som jag hängde med i telefonen typ hur mycket som helst. Han verkar vara för bra för att vara sann. I min värld var han den lilla skejtare han gav sken av att vara, så liten och perfekt. I verkligheten var han Karlsson på taket. Jag har inget emot runda människor, jag har verkligen inte det. Men det runda får inte sitta på den som jag förväntas ligga sked med. Det går inte. Den kvällen var så grymt misslyckad och jag kände mig så jävla elak när jag dissade honom med förklaringen att vi säkert inte har nåt gemensamt..

Näst största missen var han som hade så stört långa framtänder. Han var helt psykad och under vår ca två timmar låååååånga dejt talade han om sitt ex cirka en fjärdedel av tiden. Jätteintressant för mig. Och så var han snål, snål så i helvete. Mycket attraktiv egenskap.

Min första dejt som för övrigt också var den mest lyckade var det nog egentligen inget större fel på när jag tänker efter. Vi bowlade och han var typ nordisk mästare i det, kul för han då! Sen drog vi till Cliff Barnes och drack vin (han var inte snål). Däremot var han kort, jättekort med sina 169 centimeter. Han var klädd i helt okej mörkblå piké och jeans men varför var han tvungen att ta sina svarta finskor till det? Hela hans sportaiga (men ack så korta) look förstördes av det. Dessutom hade hans föräldrar gett honom namnet Urban. Åhh Urban..du är så skön.. Det går liksom inte.

Den fjärde chansningen var från Skåne. Vi förstod aldrig varandra.

Drömmarna

Om natten kommer drömmarna. Smyger sig okontrollerbart och sakta på, gör mig orkeslös och förlorad. Ofrivilligt tvingas jag till sanningar eller osanningar, vem äger rätten att besluta om det? Kolliderar med verkligheten, förvirrar mig och ruinerar mig.

I drömmen är jag 19 år. Vår kärlek möter inga hinder, tillsammans är vi starka och självsäkra. Självständiga och kära. Du är min riddare och kommer alltid till mig på cykel. Alltid finns du nära mig på en blå Världsmästarcykel. Du kan inte få nog av mig och jag vill inget hellre än att känna ditt hjärtas slag mot mitt. Känna din hud mot min, din hand smekandes över min nakna kropp. Känna ditt mjuka skäggstubb mot min lena kind, din strupe som av längtans törst och begär kysser min mun. Vi är nära sömnens strand men vägrar släppa taget om varandra. Sakta hör jag hur dina andhämtningar bli tyngre och tillsammans somnar vi. Lyckligare än nånsin. Jag var 19 och du 18.

Sedan vaknade jag.
Sedan somnade jag.

I drömmen är jag 25 år. I vagnen som jag drar framför mig ligger det som ska vara ett älskat barn. Fadern vill inte veta av det. Ingen vågar säga nåt men alla vet om det. Jag skäms och hoppas det ska ta slut. Att evigheten inte längre ska finnas vid min sida. Jag skäms för att du är fadern. Jag skäms för att det inte blev som vi ville och hoppades på. Jag svettas och yrar av osmaklighet. Kan inte förstå mitt eget hjärtas val, trycket över bröstet ökar. Ingen ser mig, alla ser mig. Hjälp mig.

Sedan vaknade jag.
Sedan somnade jag.

Realtid. Samtidigt som du nuddar med din hand vid min smeker din själ mitt hjärta. Sanningens ögonblick är snubblande nära och ingen kan ta denna stund ifrån mig. Vi två tillsammans mot världens faror. Evigt sida vid sida. En röst väser och når mitt inre ”jag har träffat en annan”.

Sen vaknar jag.
Och har fått mens. Grattis mig!

Vem uppfann glasfiber?

Vagöru? Standardfrågan när nån ringer till mig och där svaret oftast blir inget. Men inte idag. Vagöru? Sitter och filar mina naglar! Fan va härligt att få säga det! Och att få äga denna underbara mirakulösa glasfiberfil! Hur skön den känns mot mina naglar, mina kvinnliga naglar. Hade lätt kunnat pröjsa 90 spänn för den! Lätt!

Bakom

Idag hamnade jag bakom dig. Det var inte med flit, det var det verkligen inte. Har slutat med såna dummerier för länge sen, inte jättelänge sen, men ändock slutat med det. Jag lever ett annat liv nu. Så det så. Jag kunde inte låta bli att sluta gå bakom dig. Du var så fin, så oerhört fin och underbar där du gick. Min blick kunde inte slitas från din vackra kropp, dina spänstliga steg och din underbara rytm. Framför mig, så nära men ändå så långt bort. Ovetandets om livet utanför. Om din egen självklarhet och existens, om hur du påverkar mig med din närvaro. Allt som borde vara sagt är sagt och mer därtill. Saker ändrade rikting och vi hittade varandra på ett annat plan. En tyst överenskommelse att orden vi yttrade inte ska kunna ändra dit vi är på väg. Vad gör jag när du försvinner för gott? När jag tvingas inse att mina fantasier och drömmar aldrig ens kommer att få känna ett uns av det som min själ brinner för, det mitt hjärta längtar efter. Min egen sentimentalitet äter mig stundtals sakta från insidan och utåt. Lämnar inget kvar till någon annan. Någon annan som ser mig på det sättet du aldrig kommer att göra. Jag går sakta kvar bakom dig.

Kärleken

Kärleken.

Så vacker och så skör. Så hård och så kall.

Farofylld. Längtansfylld.

Skimrande som det vackraste någon vill ge dig.

Så ömtålig och så skälvande.

Så klar och så sann.

Ingen kan förstå sig på den liksom ingen kan bestämma över den.

Ingen kan kalla på den med sina bara fingrar, ingen kan be den att gå.

Sveper över dig som ett skimmer av böljande hav.

Magin känner inget motstånd längtan känner ingen sorg.

Kärleken är förlåtande och övermäktig.

En femma i Vasastan?

Imorgon efter jobbet ska jag nog busa till det sådär galet igen, dvs köpa salt och en ny potatisskalare. Sen ska jag åka raka vägen hem. Det känns som jag tror att jag ska jobba i helgen, men det ska jag ju icke. Enda planeringen hittills är lördagens städning med föreningen. Åhh så jag längtar.. förra gången var det bad weather, hope not this time! Om tid finnes (haha) ska jag eventullt kolla lägenhet. Inte till mig men åt er andra. Adrian och hans föräldrar säljer ju sin super yteffektiva och välplanerade lägenhet med 18 rum i fil och hör och häpna morgonsol, förmiddagssol, lunchsol, eftermiddagssol, kvällssol och nattsol! Jag hoppas verkligen att ni kommer tjäna storkovan! Assnyggt homestylat förresten! Dumma jävla folk som går på precis allting!! YTEFFEKTIVT? Nej jag vill hitta drömlyan, superplacet som ni absolut inte kan banga på. Detta eftersom ni också såååå hemskt jättegärna längtar efter att få bo här i stora staden med mig. Björn, Emma, Anna och Lina. Ni är välkomna, men inte att bo hos mig. Det får man väl inte säga högt men jag vill inte bo med nån av er. Jag vill bara ha de gottaste stunderna med er. Jag är vidrig, diskar i pausen av OC och måste rengöra lotionflaskan efter varje användning. Ni skulle döda mig och jag detsamma med er. Men visst skulle det var mysigt! Om ni bodde tillsammans alltså..

Smarta kollegor

Imorgon jobbar Jimmy sin sista dag. Inte för att han ska pensioneras. Inte heller för att han fått sparken. Han kommer såldes inte behöva gå till de sociala myndigheterna för att erhålla ekonomiskt bidrag (i daglig mun leva på soc). Inom några veckor kommer han att göra sin första dag på en annan arbetsplats. Det kommer kännas så skumt utan dig. Du är ju så skum och ovanlig och jag gillar det. Dessutom besitter du en ohyggligt stor kompetens. Jag litar på dig när vi jobbar. För oss alla kommer det vara en speciell dag imorgon, vemodig och rätt låg I guess. För Marcus kommer det också vara en speciell dag imorgon. Han ska på sin första intervju på länge. Iklädd kostym och allt. Vännen, var inte så rädd, det kommer gå bra. Du är ju fantastisk. Visa det. Dessutom sjunger du för jävla bra! Och Micke. Snart drar du med, det är bara en tidsfråga. Alla mina bästa kollegor mot nya äventyr. Mig ensam kvar. Är det månne dags nu, för mig med. Jag behöver en examen. Vad jag inte behöver är månader av ångest. Fet ångest som skolan frambringar. Men gud va stolt jag skulle vara när C-uppsatsen ligger där. Fan vad jag hatar min rädsla för skolan. Vad för hemska saker från mina barndomstider har ännu inte blivit känt? Hur farligt kan det vara att skriva en sketen liten uppsats?

Jimmy, Marcus och Micke. Ni gör så himla rätt.

Döden

Skulle du komma på min begravning? Jobbig tanke att tänka va? Du borde tycka det. Jag tycker det. Både gällande min egen och andras. En begravning har jag varit på och det var min mormors. Självklart var det ledsamt. Det var lite folk och jag hade skrivit ett kort som jag lämnade hos henne. Mitt sista kort till mormor. Mamma grät och pappa grät. Liza grät. Pelle satt och höll ihop alla. Elvira kan ha varit med men hon förstod nog inte så mycket, eller så var det precis det hon gjorde. Hon såg på oss andra att sorgen hade nått oss och därför betedde hon sig som den prinsessa hon är. Jag trodde jag skulle klara det hur bra som helst, såklart gråta lite men ändå vara stark. Pappa fick leda mig ur kyrkan. Fast ceremonin var fin. Mormor var fin. Världens bästa tant. Smygrasist som folk i hennes generation är eller var, de flesta är väl döda nu. Den mest givmilda och levnadsstarka människa jag mött. I många år levde hon utan morfar. Hur klarar man det? Jag tänker ofta på dig. Och på oss. På dig och mig, vi var ett bra team du och jag. Jag hoppas det fortsätter att vara så.

Jag vill helst bli begravd på våren. Om ni har tid kan ni gå ut i naturen, tänka på mig och le, minnas mig när jag var som allra bäst, plocka en bukett vitsippor och sakta vandra hemåt igen.

Usch vad hemskt. Jag vill slippa vara tvungen att uppleva dessa sorgens stunder.

Nails

Jag ska bli kvinnlig! Sluta klä mig i rosalila purpur liknanade kjolar och i stället fokusera på det som i den kvinnliga sfären anses vara livsavgörande- naglarna! Resan dit påbörjades på Åhlens. Jag hör hur Annas (ny Anna, inte the old one som ni redan hört om, detta är min nyaste Anna, hon också väldigt bra) ljuva stämma klingar, som ljuv musik i öronen. Lätt som en plätt, tänker jag. Mina naglar kommer snart blänka ikapp med hennes. Jag kommer bli den prinsessa jag alltid drömt om att vara. Vad är det hon säger nu igen då... Mummel mummel, surr surr, nåt med..åhh det är såå himla bra, utan det kommer du aldrig lyckas, du förblir någon med ett UFO´s händer. Jag köper mig en glasfiberfil för SJUTTIO spänn! S J U T T I O jävla spänn, för en fil! Hoppas av hela min själ (nää det gör jag faktiskt inte) att måstet låg på att köpa just en sådan fin & dyr glasfiberfil, inte att köp vad som helst förutom en glasfiberfil. På förpackningen står det en massa positiva saker tex att filen ger lång livslängd (åt mig eller filen?) tvättbar för god hygien (mycket bra mycket bra) samt att den ger det perfekt resultatet. Om de bara hade kunnat stava rätt och inte snålat med det sista men ack så behövda Aét hade jag kanske sluppit att störa mig så förbannat! Men jihuu vad kvinnlig jag kommer bli!

Nicke Nyfikna

Ganska många, ett par eller i alla fall nån enstaka (nej det är faktiskt många, jag känner många!) har hört av sig efter att, vad jag förmodar, de har läst mina ord. Det är ju inte så att de alla borde tänka ohmygodohmygodohmygod vad har hon nu gjort?! Alla tycks dö av nyfikenhet angående sexet/ligget (fast jag bangade ju innan allt hann avslutas...) med Darling Lesbo. Det är ju inte så att tanken aldrig förr har slagit mig. Har tidigare hånglat med En Ung Och Kurvig Blond Jänta även om det knappt kan räknas som nåt annat än fyllehångel. Annelie kan dock knappast räknas till fyllehistorierna. For hela vägen till Västkusten för att erkänna min kärlek till henne. Fan va störd jag var. För alla nyfikna så hände absolut ingenting. Hon kramade mig och tyckte nog mest synd om mig. Så nu var det helt enkelt dags att kasta sig ut i det okända men till allas stora förtret så blir det nog inga större utflykter inom den genren. Det lesbiska levernet was not my cup of tea!

7-18

Det är satans deprimerande att jobba 7-18. Åker hemifrån 06:07 och kommer hem lite olika beroende på vad jag hittar på för bus på vägen hem. Idag bestod busandet i att köpa morötter och sen sätta sig på en folktom tub! Har det hänt nåt under dagen, typ nåt hemskt som att en bomb har exploderat i underjorden? Vart var alla? Skönt, jag som är folkskygg. Tryck-hets-äta-i-mig lax och avocado och tomat (när ska jag inse att jag inte längre ens gillar tomat, det bara svider i mungipan) för att sedan duscha och lägga mig. Längtar efter min bok som jag läser så förvisso ska jag icke klaga. Om det inte vore för att somliga har lyckan att få åka till Götelaborg i helgen. Jävla lyllos äckelfolk. Behöver inte bli så upprörd, tänker ni, Mary kan väl åka dit en annan gång, det går fler tåg. Grejen är ju den att det inte gör det. Mitt tåg till Göteborg har redan gått och jag fick typ inte plats. Min chans till resor dit har redan varit. Jag missade den.

Tacksam

Nämnde som hastigast Alex och London i samma mening. Att det var alldeles för långt dit. Och att jag är sådär glad över avståndet. Dessutom har du och Mark nu köpt mindre place vilket betyder att jag också måste bli mindre för att få plats. Eller? Egentligen är avståndet till Norrköping och Linköping lika stort, i alla fall det känslomässiga avståndet. Längtan efter er vänskap gör sig ofta påmind och då spelar varken språk eller mil någon roll. Jag hade helt klart sett att vi bodde i samma stad. Fast nu gör vi inte det och jag får lära mig leva med det. Anna och Emma. Och Alex. Ni fattas mig. Tack för att ni vill vara mina vänner. Utan er är jag ingenting.

Censur

Två själar, två kroppar.
Utsvultna på kärlek, på ömhet, på sex.
Så söker dem sig till varandra.
Utan krav, inga måsten.
Bara längtan, suget och begäret som driver dem.
Likt rovdjur.
Febrigt heta och pulserande kroppar, sakta möts dem.
Till en början försiktigt, trevande, sökande.
Något sker.
Värmen stiger, dimman kommer närmre.
Hämningarna släpper, tankarna försvinner.
Hennes kropp skriker, hungrigt, vill ha mera.
Släppa allt existerande och försvinna bort.
Drunkna, gå åt, bli förlorad.
Vad är rätt, vad är fel? Finns inga svar.
Allt är rätt.
Hon är rätt, kroppen bredvid likaså, tillsammans är de redo.
Förnuftets tid är sedan länge förbi.
Allt som finns kvar är en doft av hunger, av glöd som tränger närmre för varje andetag.
Blicken är blank, hettan olidlig, hjärtat dunkar.
Pulsens slag går inte längre att räkna.
Omvärlden finns inte, ingenting når dem.
Tillslut är det enda som hörs deras kroppar som blir till ett.
Kåtheten besegrar allt.

Nä jag blir inte kåt. Thats it.

Idéspruta

Tror jag ska maxa stereon, ta fram hopprepet och bara tokschäjka! Sjunga skiten ur mig till
OH NA Ni tar saken i egna händer!!

P-piller träsket

Att käka p-piller gör en väl mindre kåt va?! Alltså, hormonet som finns i dessa små mirakelpiller gör inte bara så man inte blir på tjocken, de dödar även lusten att ens kunna bli med barn (om pillret just den gången inte skulle vilja funka). Har jag rätt eller är det bara ett av många tusen svepskäl? Ett mera tänkbart skäl till avsaknaden av helt galet och besinningslöst sex skulle kunna vara att jag har svårt att ligga med folk som jag inte är kär i. Det går liksom inte. Hur mycket jag än försöker. Att jag sen kanske inte ens försöker hör inte dit. Det är inte så att det inte finns vissa som jag eventuellt skulle kunna vara lite småkär i. Tvärtom. Ett flertal får mitt hjärta att slå lite annorlundare än vanligt men just deras hjärt-as verkar inte slå alls, för mig. Så, varför fortsätter jag då med dessa små great-wonderful-pills.. Joo, de gör ju så att hyn inte blir helt fucked up. Det är ju helt stört och orättvist. Så litet piller och såå många funktioner. Är säker på att kom-på-aren till p-piller just nu sitter och gottar sig åt mitt elände, fet och flintskallig och dessutom rik på min förlust av sex. Även om jag inte kan vara kär med nån kan det ju vara trevligt att ialla fall få känna lite kåthet emellanåt.

Bakisfylleordbajsare

Jag är en lugn person med takt och ton, måttfull och balanserad! Yeah right och världen har sällan skådat en sådan lögnare. Livet är en dans och jag har stört bra taktkänsla. Vi dvs Emma, Anna, Angel och Daisy och så jag då kommer dra till Sardinen, vårens misslyckade resplaner kan ta sig i arslet, se upp Italy here we come! (twentiefive thousend people have whoted.. åhh Alex, varför ska det vara så långt till London? Jag saknar dig). Ialla fall. Jag är nyjuckad med en brud (även om det inte blev så jävla sexigt och lyckat som i Harlekin) och jag är inte längre blekfet. Bara fet faktiskt. Men jag har städat och nytvättade lakan i sängen. Så jag ska inte klaga. Känner mig så himla fri nu när jag har fått min blogg. Vet att jag är en nerd men jag kan inte rå för det. Jag älskar ord och ihopsättningen av dem. Som balsam för själen.

Apropå balsam. Fick ju duscha hos HON imorse. Utan balsam och borste och jag har lagom långt OCH slingat hår. Det var sådär roligt att med en liten kam försöka kamma ut det som skulle liknas vid hår. Om jag ska bli lesbo igen så får det bli med nån som, liksom jag, är beroende av balsam. Mitt hår ser ut som skit. Så ytlig är jag.

Inre kaos

Jag har länge funderat på ordet naivs betydelse. Idag slog jag upp det så nu behöver jag inte längre fundera. Hur i helvete kunde jag tro att svaret skulle bli ett ja. Såklart med viss nöd och näppe. Inbäddat, otydligt och osäkert men ändå i slutändan ett ja. Eller är allt bara en illusion, händer det bara i min värld? I min verklighet där allt smakar hallon, där godis inte gör mig tjock och där sagan alltid slutar lyckligt. Där trodde jag att svaret tillslut skulle bli ja, trevande men ändå ett ja. Men så plötsligt väcktes jag ur min dröm. Fantasin tog slut. Med ens klarvaken, med nya intryck. Barn svälter, tjejer bajsar också brunt och det enda som smakar hallon är hallon. Och sådana är jävligt dyra. Så svaret blev nej. Nej, nein, no, nicht, ne..ne...never ett ja. Bara ett jävligt vagt nej. Du är fanimej den mest mystiska pojke jag mött.
Och jag kan inte få dig ur mina tankar.
Din närvaro gör mig stundtals stum och yr.
Avståndet nästan obefintligt men ändå så långt borta.
Obeträdbar mark.
Inte min.
Aldrig någonsin min.
Längtan efter att få röra vid dig gör sig påmind allt oftare.
Blick möter blick.
Läppar mot läppar.
Mina, dina, våra.
Tillslut.
Jag tror att jag har fallit. Förr eller senare faller allt. Jag är redan där.

Skönt grönt

Friska fräcka förtjusande färgen grön
fascinerande fantastisk fördömd.
Förbannat förargligt funderar fräcka fröken fräken
förvånande festlig fräckhet från fnissig flicka.
Färgen frambringar framförallt fenomenal fanfar
författaren förutspår fasansfull förskräcklig fadäs.
Finge färgen förvandlas förändras förvrängas förvittras.
Förövrigt finns faktiskt förvånansvärt futtig
försvarbar förklaring för förfärligt försök...

Shit vad mycket fritid jag måste ha. Skaffa ett liv för fan.

Bloggmotståndare eller..

Det här känns märkligt eftersom jag till rätt nyligen hatat/ogillat/tyckt mindre om folk som bloggar om totalt ointressanta saker. Nu inser jag att jag troligtvis kommer toppa den listan.

Vad är egentligen en blogg? Om man inte har sin alldeles egna lilla hippa blogg så måste man ju bara leva ett såå himla boring life och vara såå himla ute. För visst vill väl hela världen veta vad just jag tycker och tänker om alla fina platser jag har och vill besöka, självklart! Jag åker typ fyrans buss och så har jag varit i Säffle en gång, mer exotiskt kommer det inte bli. Nymoderintet i all ära men glöm för guds skull inte bort vad som verkligen skänker en glädje i livet! Det får bli dagens viktigaste ord. Plus att jag aldrig mer kommer dricka alkohol (så jävla nerdigt av mig att ens yttra dessa ord, väx upp nurå!!) Men jag är stört trött på dess effekter. Vi får se vad morgondagens ord blir..

Darling lesbo

Jag går rakt på sak, orkar inte inleda er i nåt förberättarstadie. Sov inte hemma i natt. Sov mestadels i en annan människas säng. Eller låg i en annan människas säng. Inte låg med en människa i en säng utan kort och gott, låg i en annan människas säng. Det var inte så skönt. Faktum att jag hade fått ohyggligt mycket majsol på mig tidigare under dagen gjorde att jag fick nån munter solfrossa under natten (eller så var det det mousserande vinet men det vill jag helst inte tro). Plus att jag fick toksvettningsanfall under natten, hur kan man va så äcklig? Blandat med svimningsångest. Bättre kombo har knappast skådats. Jag trodde jag drabbats (jag skriver drabbats för det ordet har i mina öron en negativ klang) av en lightversion av ångest. Innan allt detta ebbade ut så hör väl antagligen till saken att en brud försökte hångla upp mig i brygga. Jag trodde jag skulle palla och kanske tom gilla det men nej, tyvärr, jag längtar mer än nånsin efter en manlig och hård manskropp. Med snopp. Och hår om så bör. Jag har ju egan bröst och är mjuk som få. Visst kan jag få känna att jag vill vara unik och ensam om de egenskaperna vid sådana tillfällen. Sorry Darling Lesbo, det blir inget mellan oss. Fast det var de absolut bästa kyssarna på svinalänge. Det ska du ha cred för.

Fantastico!

Det är fan inte klokt. Jag har gjort det, helt på egen hand. En sketen måndag. Bara sådär. By myself. Såklart med lite tinyminy hjälp av C, men annars kan jag stoltsera med att jag är mamma till denna internetsida. Blog kallas det visst. Jag, Mary, har en blog. Det är ju helt stört ju. Nästan lika stört som när jag knuffade ner en föredetta klasskamrat från en trappa så han bröt benet (eller om det var armen, måste i vilket fall ha gjort djävulskt ont) eller när jag skyllde på en graviditet när jag inte orkade gå kvar på Idrottshögskolan. Eller inte vågade gå kvar eller så slutade jag helt enkelt att hitta dit. Ja, så var det nog.. Jag är hur som helst jävligt stolt över att jag har min egen sida. Fast det tog emot rejält innan jag ens kunde erkänna tanken för mig själv. Tanken att jag vill och vågar dela med mig av mina innersta tankar och hemligheter till vänner och helt vanliga andra. Det ska bli mig ett sant nöje. Välkommen! Hälsar jag mig själv såklart.. Och er andra..