Peter Knutsson

Senast det hände var i fredags, om man inte inte räknar med idag då. Jag fick mersmak och tycks ha gjort ett gott intryck. Jag kommer med största sannolikhet att få göra det igen, kanske större delen av sommaren. Köra bil. Tjänstebil. Eller tjuvbil. Asroligt. Vad jag förstod var det MYCKET att göra idag och jag fick köra nio vändor till tre olika ställen. Utan att krocka, skrapa eller meja ner någon annan. Mycket bra betyg!

Det absolut roligaste under dagen var att jag såg Peter Knutsson inte mindre än två gånger. Hur länge sen var inte det då. Han gled fram i sin målade bil och såg precis likadan ut som för hundra år sen, varför åldras inte den mannen?! Skulle inte han sluta röka? Såg inte så ut i alla fall.. Jag bara mös inombords, självaste Peter Knutsson, the man the master the one! Ni som känner honom kan förstå mitt klimax, vilka känner honom av mina läsare? (har jag några läsare?) Skulle vara Christopher då men han läser knappast. Jag vill nästan ringa C och be honom läsa, bara för att att tvinga honom tänka på Peter Knutsson. Du skulle sitta och flinflina för dig själv, härma honom när han svarar i telefon.

Många förevigade minnen tillsammans med Peter Knutsson, ett som toppar listan är när han och jag skulle baka negerbollar. Det var nån astråkig röd dag och erfaren som man var drog jag av ronderna skitsnabbt för att kunna göra andra, roligare saker, tex baka med Peter Knutsson. Hem och hämta ingredienser och sen baka baka la la la baka kaka. Blir skitbra, i med havregryn, socker, kakao och så lite vatten. 3 dl. Oj så blött utbrister Peter Knutsson! Ähh fan säger du, blir ju kanon, fast ja, lite blött kanske, svarar jag. 3 msk vatten hade varit en bättre idé. I med resten av havregrynen, sockret och kakaon. Blev världens största negerbollsmet. Skitäckligt! Inte visste jag att Peter Knutsson var en sån jävel på att baka!

Andra saker att göra när man hade tok och snabbrondat var att hänga på radion. Det var egentligen inte så kul men i brist på annat underbart tidsfördrivande. I början hängde jag där för att jag kände Jocke på radion, sen lärde jag känna Christopher på radion. Sen kände jag båda, idag känner jag bara Christopher. Tror jag. Om jag ens gör det. Jocke på radion var rolig tills han träffade sin tjej, då blev han en tråkmåns. När bäbis kom blev det katastrof. Men han blev smal, då blev han snyggare, men inte ett dugg roligare. Tråkigt och tragiskt.

Christopher på radion var redan smal och blev ännu roligare med tiden. Han är fortfarande rolig. Och saknad.

Dagens snygging: Mackan (hot as always)
Dagens hoppsan: bränt barn luktar illa
Dagens ouuups: nära att köra på en människa
Dagens va fan: det var metallfil inte glasfiberfil
Dagans ligg: möglar snart igen
Dagens svar: Dogans från phs
Dagens promenad: från jobbet och hem
Dagens sång: jamåduleva för Jocke
Dagens middag: korvstroganof med korv minus lök
Gårdagens bästaste nyhet: Emmas brors cancer tycks ge med sig. Tack. Tusen tack. Vi behöver dig lillebror.