Jag har länge funderat på ordet naivs betydelse. Idag slog jag upp det så nu behöver jag inte längre fundera. Hur i helvete kunde jag tro att svaret skulle bli ett ja. Såklart med viss nöd och näppe. Inbäddat, otydligt och osäkert men ändå i slutändan ett ja. Eller är allt bara en illusion, händer det bara i min värld? I min verklighet där allt smakar hallon, där godis inte gör mig tjock och där sagan alltid slutar lyckligt. Där trodde jag att svaret tillslut skulle bli ja, trevande men ändå ett ja. Men så plötsligt väcktes jag ur min dröm. Fantasin tog slut. Med ens klarvaken, med nya intryck. Barn svälter, tjejer bajsar också brunt och det enda som smakar hallon är hallon. Och sådana är jävligt dyra. Så svaret blev nej. Nej, nein, no, nicht, ne..ne...never ett ja. Bara ett jävligt vagt nej. Du är fanimej den mest mystiska pojke jag mött.
Och jag kan inte få dig ur mina tankar.
Din närvaro gör mig stundtals stum och yr.
Avståndet nästan obefintligt men ändå så långt borta.
Obeträdbar mark.
Inte min.
Aldrig någonsin min.
Längtan efter att få röra vid dig gör sig påmind allt oftare.
Blick möter blick.
Läppar mot läppar.
Mina, dina, våra.
Tillslut.
Jag tror att jag har fallit. Förr eller senare faller allt. Jag är redan där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar