Döden

Skulle du komma på min begravning? Jobbig tanke att tänka va? Du borde tycka det. Jag tycker det. Både gällande min egen och andras. En begravning har jag varit på och det var min mormors. Självklart var det ledsamt. Det var lite folk och jag hade skrivit ett kort som jag lämnade hos henne. Mitt sista kort till mormor. Mamma grät och pappa grät. Liza grät. Pelle satt och höll ihop alla. Elvira kan ha varit med men hon förstod nog inte så mycket, eller så var det precis det hon gjorde. Hon såg på oss andra att sorgen hade nått oss och därför betedde hon sig som den prinsessa hon är. Jag trodde jag skulle klara det hur bra som helst, såklart gråta lite men ändå vara stark. Pappa fick leda mig ur kyrkan. Fast ceremonin var fin. Mormor var fin. Världens bästa tant. Smygrasist som folk i hennes generation är eller var, de flesta är väl döda nu. Den mest givmilda och levnadsstarka människa jag mött. I många år levde hon utan morfar. Hur klarar man det? Jag tänker ofta på dig. Och på oss. På dig och mig, vi var ett bra team du och jag. Jag hoppas det fortsätter att vara så.

Jag vill helst bli begravd på våren. Om ni har tid kan ni gå ut i naturen, tänka på mig och le, minnas mig när jag var som allra bäst, plocka en bukett vitsippor och sakta vandra hemåt igen.

Usch vad hemskt. Jag vill slippa vara tvungen att uppleva dessa sorgens stunder.