Vardagen

Vardagsjoks:
Jobbar enligt följande fantastiska schema: jobba fyra ledig en jobba sex ledig en jobba sex. Och det är inte straffbart? Men sen är jag ledig och då vill jag hoppa fallskärm. Jag behöver hoppa då. Längtar efter death-wish aktivitet! Märkligt.

Det går inte att komma undan, inte på nattetid i alla fall. I natt drömde jag så sjuka saker. Det fanns knappt någon som tyckte om mig, hallå, så hemsk är jag faktiskt inte. Hon och Han var ett par, mest för att göra mig illa och hämnas, nåt annat skäl kan jag inte komma på. Helt menlöst, för jag gillar ingen av er idag! HA!

Storhandlade med Petra & Adrian imorse, åkte bil till stora affären och kunde handla hur mycket tunga & stora saker som helst. JAG VILL HA EN BIL! Nu när CSN styr över mitt ekonomiska jag så är det väl inte ens värt att tänka på. Fast egentligen, hur dyrt kan det bli? Jag har haft körkort sen 8 oktober 1997, det är rätt länge. Jag är rätt gammal verkar det som. En endaste gång har polisen stannat mig och det var, antar jag, för att jag körde 118 på 50 väg (men det slutade lyckligt, inga böter ingenting). Om jag slutar köra för fort så kommer polisen heller inte att stanna mig. Således behöver jag varken ha försäkring eller andra onödiga saker som kostar mer än vad det smakar. Jag behöver bara en bil och en sån kan man väl lätt få för 20.000:-

På mitt jobb får man (gemene man) inte använda sig utav mobiltelefon. Det finns en fast telefon som anhöriga och andra utifrån-folk kan ringa på, om man! gett ut numret vill säga. Det är helt okej att flick/pojkvänner och andra ringer om man! känner att man! har nåt viktigt man! behöver säga. Frågan är hur mycket viktigt det kan finnas under en dag. En flickvän till en på jobbet ringer HELA JÄVLA TIDEN och ofta är hon dessutom rätt otrevlig. När hon ringer för tredje gången på en dag vill jag be henne dra åt helvete men det kan jag ju såklart inte. Det bästa vore ju om pojkvännen hon ringer till gör det men det är han väl för tafatt för att göra. Om jag vore hon, den efterhängsna flickvännen, skulle jag skämmas ihjäl. Nästa gång hon ringer ska jag fråga om hon inte skäms.

Nåt annat som stör mig något otroligt är när folk (läs: (kärleks)par) avslutar telefonsamtalet med "jag älskar dig". Är det ett sjukt beteende eller är det jag som är sjuk? Varför måste man säga det i telefonen? Jag trodde "jag älskar dig" betydde något mera än hej då. Men vad vet jag om kärlek?

Jag blir även galet irriterad på folk som står ivägen. Och på folk som tuggar tuggumi högt och smackande. Och på föräldrar som inte bryr sig om när deras små busfrön, i andras ögon, kanske snoriga monster visst får spela allan ballan och smeta snor på min nya väska medans piffpiff morsan smuttar på en latté.

Mest förbannad blir jag dock på "kompisar" som looovar att ringa för det var ju sååå länge sen och vi måååste verkligen ses. Varför då? Om man inte setts eller hörts på ett halvår och man tycker det är rätt skönt verkar det ju vara en askass idé att återuppta kontakten. Lovar gör man bara om man vet att man kan hålla det. Punkt slut.

Just det, jag gillar inte heller när "kompisar" som träffar tjej (faktiskt mest killar som uppvisar detta störda beteende och i min värld är de flesta straight) slutar att höra av sig. Va tror folk egentligen, att det är okej? Tror ni att ni ska klara er med endast en person i livet? Att en person kan ge dig allt du behöver. Att ni är välkomna tillbaka och att allt ska vara som vanligt. Fel. Så in åt helvete fel.

Nu ska jag laga storkok. Borde också använda min hallonröda Helly Hansen piké mera. Jag blir galet läcker i den!