Smarta kollegor

Imorgon jobbar Jimmy sin sista dag. Inte för att han ska pensioneras. Inte heller för att han fått sparken. Han kommer såldes inte behöva gå till de sociala myndigheterna för att erhålla ekonomiskt bidrag (i daglig mun leva på soc). Inom några veckor kommer han att göra sin första dag på en annan arbetsplats. Det kommer kännas så skumt utan dig. Du är ju så skum och ovanlig och jag gillar det. Dessutom besitter du en ohyggligt stor kompetens. Jag litar på dig när vi jobbar. För oss alla kommer det vara en speciell dag imorgon, vemodig och rätt låg I guess. För Marcus kommer det också vara en speciell dag imorgon. Han ska på sin första intervju på länge. Iklädd kostym och allt. Vännen, var inte så rädd, det kommer gå bra. Du är ju fantastisk. Visa det. Dessutom sjunger du för jävla bra! Och Micke. Snart drar du med, det är bara en tidsfråga. Alla mina bästa kollegor mot nya äventyr. Mig ensam kvar. Är det månne dags nu, för mig med. Jag behöver en examen. Vad jag inte behöver är månader av ångest. Fet ångest som skolan frambringar. Men gud va stolt jag skulle vara när C-uppsatsen ligger där. Fan vad jag hatar min rädsla för skolan. Vad för hemska saker från mina barndomstider har ännu inte blivit känt? Hur farligt kan det vara att skriva en sketen liten uppsats?

Jimmy, Marcus och Micke. Ni gör så himla rätt.