Sjätte sinne

Jag har tänkt på en sak väldigt mycket de senaste dagarna. Jimmy jobbade ju sin sista dag hos oss den 11 maj. I torsdags, den 24:e så satte jag mig vid jobbdatorn för att maila honom. Klockan var då ungefär 12:14. Jag skriver ett snabbt hejhopp mail för att undra hur han har det, klockan 12:17 trycker jag på sänd. Och upptäcker att jag klockan 12:16 har fått ett mail från honom. Är inte det stört om nåt? Jag menar, vi är inte sådana vänner att vi tänker & ringer & mailar varandra hela tiden, då hade det inte varit lika lustigt. Jag har sagt det förr och det är värt att sägas igen- jag har nåt som liknar ett sjätte sinne. Eller sjunde eller hur många det nu kan vara. Visst var det något utöver det vanliga..

Igår var vi inte bittra över vädret, finns ju så mycket annat att snacka skit om så varför ödsla tid på vädret. Men idag är det fan katastrof, det slår liksom aldrig fel. Regn och typ höst. Så idag får det bli den obligatoriska tvättningen och träningen. Steka kyckling och så måste jag köpa en ny mascara. Extrainsatt möte med föreningen ikväll. Jag hatar sånt, får lätt huvudvärk iaf. Mötet ska hållas i källaren och man får ta med egen stol om man inte orkar stå i en timma. Känns väl som det är rätt bra om jag pallrar mig iväg på det där skiten.

Två veckor sedan jag sårade dig. Har inte hört ett ord. Jag vet inte om jag ska höra av mig eller låta ytterligare tid passera. Jag undrar varför jag inte kunde hålla käften. Ville jag omedvetet att det skulle bli så här? Var jag trött på att alltid tassa på tå och planera mina ord för att det inte skulle uppkomma några missförstånd. Var jag trött på att att ta bästa gänget i försvar?

Jag vill ha en egen underjordisk gång till Östergötland. Ibland skulle det vara väldigt skönt. Och en till Malmö och lite till London. Fast då måste den vara vattentät.