Handla aldrig färg på Börjes

Jag är som bäst tidigt på morgonen. För att inte säga fenomenal. Snabb, effektiv, pigg och glad. Sen går det bara utför. Trots sällskap. Klockan 13 träffades Anna och jag (då hade jag vaknat, frukostat, promenerat så jag fått en blåsa, handlat, dammsugit, tvättat och lagat kanske världens godaste veg lasagne!) för att göra ingenting på fyra timmar. Vi tänkte att vi nog skulle vilja göra nåt på riktigt men det gick liksom inte. Gjorde några halvdana försök men det gav inget vettigt. Trodde vi ja. Men ack så fel man kan ha. När jag tänker efter har ju dagen faktiskt varit alldeles wunderbar. Vi har hängt med varandra och gjort abslout ingenting. Smurfat runt och glott i skyltfönster, druckit te, spelat Fia med Knuff, handlat färg och ätit vindruvor. Det är ju precis det vänner är till för. Ibland behöver man inte ha tokroligt, det räcker att bara finnas för varandra. Ha nån att hänga med och kanske byta nån mening med emellanåt. Tystnaden kan ibland vara nog så god. Tack för att vi kan vara såna vänner.